Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 12. En tidsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krafts dagar varit en mycket dugande församlingsherde,
men nu var han gammal och sjuklig samt hårdt pröfvad
af olyckan, hvaraf särskildt må nämnas att han, då
Visseltofta prestgård genom vådeld förstördes år 1674,
förlorade allt hvad han ägde, ända intill kläderna på kroppen.
Äfven de förändrade politiska förhållandena hade för
honom, som varmt var fäst vid Danmark, fastän han
motsträfvigt sökt att foga sig under det nya väldet, varit
en hård pröfning. Fortfarande var han dock mycket
omtyckt af sina församlingsbor, hvilka därför gärna öfversågo
med hans nuvarande svaghet, bl. a. en högst märkvärdig
sömnsjuka, som stundom angrep honom till och med på
predikstolen. Att åhörare somna under predikan har
förekommit i alla tider och händer väl stundom ännu i dag,
då predikan icke är dess mera väckande, men att
predikanten själf somnar midt under sitt föredrag torde vara
mera sällspordt. Sådant hände dock icke sällan den
stackars fader Jörgen i Visseltofta, och det stod skrifvet
i ödets bok att det skulle träffa honom just denna vackra
men något kvafva högsommardag. Då som nu brukades
det att läsa ett »fader vår» emellan inledningen och den
öfriga delen af predikan, den fromme fader Jörgen föll på
knä under bönen, som lästes tyst, hela församlingen följde
hans exempel i bänkarne och där hvilade en helig
stämning af from andakt öfver denna till en stor del af vilda
snapphanar bestående menighet.
Hvem skulle kunnat tänka sig att mången af dessa
män, som nu så andäktigt knäböjde i bönen inför Gud,
kanske då några solhvarf gått skulle från sitt bakhåll
lura på en intet ondt anande vägfarande eller som röfvare
eller mördare intränga i egna landsmäns fredliga, kanske
af vänner eller fiender redan utplundrade stugor? Sådan
är krigets hemska motsägelse. Trettioårakrigets svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
