Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21. Ett budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och huru skulle han kunna skaffa föda åt så många, om
den undsättning, han hoppats att Hummerhjälm skulle
åstadkomma, ännu dröjde några dagar.
Han beslöt att uppsöka Lars Ryding och höra hans
åsikt om saken. Men just under denna rådplägning
inträffade något, som väsentligt inverkade på situationen.
Ända sedan arbetet med broläggningen började, hade
borgens försvarare, som genom fönster och skottgluggar
höllo utkik öfver detsamma, märkt en stor och ovanligt
kraftigt byggd »morska» som med vida större resignation
och villighet än de öfriga fruntimmerna tycktes utföra
sitt påtvingade släpgöra. Hon arbetade så mycket som
fem eller sex andra, och hon visade en säkerhet och
förstånd att placera sina risknippor, som vore det icke
första gången hon byggde broar öfver fästningsgrafvar.
»Det måtte vara en af snapphanarnes egna galantor»,
hviskade knektarne sins emellan.
Och onekligen såg det ut som om hon, i motsats
till de andra, arbetat med nöje och utöfvat en viss
ledning öfver arbetet. Men det märktes aldrig att hon
yttrade ett enda ord till något af de andra fruntimmerna.
Det var mera genom exempel och åtbörder än genom
tilltal hon inverkade på arbetets gång. För öfrigt var
hon klädd som de andra äldre kvinnorna och hade det i
Göingebygden vanliga, i nacken knutna hucklet djupt
neddraget i pannan, så att man såg endast nedre delen
af ett rundlagdt, rödkindadt ansikte.
Men så hände det sig helt oförmodadt att, just som
denna manhaftiga »morska» fått sin brygga färdig fram
till inre kanten af grafven, tog hon helt hastigt ett språng
upp på den smala strandvallen, grep fast om palissadens
ofvankant och svingade sig öfver detta mer än
manshöga stängsel med en vighet och styrka, som ingen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
