- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
274

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 27. Herden i ulfvens kula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Edite, bibite, collegiales,
post multa secula pocula nulla.»


I detsamma kom Långe-Måns tillbaka. Han blef
helt häpen öfver att presten satt i beckmörker och sjöng.

»Nu kan kyrkoherden ta af bindeln», sade han.

Maglow var icke sen att följa tillsägelsen, och vid
skenet af den fyrsticka, som Långe-Måns bar i handen,
såg han, att han befann sig i ett mindre rum med hvälfdt
tak och alldeles utan möbler utom den murfasta
stenbänken, på hvilken han suttit. Rummet, en källare
antog han, ty det saknade fönster, hade tvenne dörrar, den
ena, förmodade han, ledande in till det rum hvarifrån
sången ännu hördes.

»För mig nu till Severin», sade kyrkoherden.

»Nej, vi måste vänta tills vi bli kallade», svarade
Långe-Måns.

»Ah ha! är det så ceremoniöst i snapphanekulan»,
mumlade Maglow; »det är ju alldeles som vid hofvet.»

Men den gode kyrkoherden slapp att vänta länge.
Snart inträdde en halfvuxen pojke, vid hvars åsyn
Maglow blef mållös af förvåning. Han var nämligen klädd
i en åtsittande kostym, hvaraf den ena halfvan var svart
och den andra röd. Och på hufvudet hade han en blå
barrett med örnfjäder.

»Behagar ers högvördighet stiga in», sade pagen —
ty en sådan skulle han väl föreställa — i det han slog
upp dörren på vid gafvel.

Hade Maglow blifvit förvånad vid åsynen af pagen,
så var dock detta ett intet mot den häpnad som slog
honom, då han nu, stannande på tröskeln, öfverblickade det
rum, hvilket i bländande belysning låg framför honom.
Hans vid det djupa mörkret vanda ögon hade svårt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free