Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Den b!å ormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ögon så stora som tallrikar och brinnande som eld;
jag ser hur gnistorna flyga honom ur halsen, och hur
ettern kokar i det förfärliga gapet. Se hur han ringlar
sig och hur fjällen flamma och glänsa som spjutstungor,
hör hur han hväser — nu — nu, hjälp Jesus, nu
kommer han, nu tar han mig!»
»Lofvar du att i allt lyda mig, om jag ännu en
gång frälser dig från den blå ormen?»
»Ja, ja, ja», kved han, »jag gör hvad du begär, vore
det också att mörda både far och mor, blott du frälser
mig från vidundret. Hjälp! — Else, om det fins en
gnista barmhärtighet i ditt svarta hjärta, så hjälp mig!»
Else strök ett par slag öfver hans panna, där
kallsvetten pärlade, böjde sig ned, blåste honom i ögonen
och sade: »Res dig nu och var lugn, ty nu har min makt
besvurit odjuret.»
Röde-Nisse reste sig flämtande, hans blick fick åter
sitt vanliga uttryck, och han började uttömma sig i de
barnsligaste tacksägelser. Han till och med kysste häxans
hand.
Hennes seger var fullständig. Den starke och vilde
Röde-Nisse var nu ett mjukt vax, som hon kunde forma
alldeles efter sitt behag. Och hon försummade ingalunda
att begagna sig af sin makt. Hvad som blef resultatet
af den öfverläggning, hvilken nu följde, få vi framdeles
erfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
