Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 35. Flykten ur fängelsehålan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den hårda, obevekliga graniten. Att gräfva sig ut
vore således omöjligt. Han kom då att tänka på taket.
Men det visade sig omöjligt att någonstädes klättra upp
åt de lodräta, delvis till och med inåtstupande väggarna.
Och att nå taket med händerna gick ej heller för sig.
Icke ens då han stod på axlarne af den längsta bland
olyckskamraterna, ryttmästare Hård, kunde han göra det.
Således var taket alldeles otillgängligt. Och icke heller
golfvet lofvade några utsikter till utgräfning, helst de
helt och hållet vore i saknad af verktyg att gräfva med.
För resten skulle en utgräfning svårligen vara tänkbar
mer än åt en enda sida, nämligen under muren utåt
klyftan, men där stod en manstark vakt, hvarom han
öfvertygade sig genom att lyssna vid dörren.
Möjligheten att komma ut ur detta klippfängelse var
sålunda så godt som ingen.
Att man måste finna sig i det oundvikliga och se
tiden an, var det enda resultat han kunde komma till
genom sina undersökningar.
Så gick timme efter timme. Om det var dag eller
natt, kunde endast förmärkas vid de få tillfällen dörren
öppnades för att förse fångarne med nödtorftig mat och dryck.
Natten mellan den 23 och 24 juli hade fångarne,
trötta af att samtala öfver möjligheter till flykt, som icke
funnos, insomnat på det hårda läger af granris, som fanns
i hålan. Plötsligt spratt gästgifvaren yrvaken upp.
Något hade slagit honom på näsan, där han låg utsträckt
på rygg. Han kände efter hvad det månde vara. Det
var en jordklimp. Var det en tillfällighet, eller arbetade
någon där uppe för att komma dem till hjälp?
Han lyssnade. Nu hörde han tydligt hur någon krafsade
öfver honom. Var det ett djur, som gräfde i jorden, eller
var det en människa? Det är Mårten, tänkte gästgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
