Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hr Bar. och Öfversten och Riddaren har såväl i ansende
til sina öfriga stora egenskaper som i synnerhet för sin i detta
memorial vista grundel, insigt i Banco ärender och nijt för Rikets
väl vunnit sitt Stånds förtroende at blifva Banco Fullmägtig. Utan
minsta afsende på egen vinst, heder eller förmån, har jag
arbetat i samma ämne, och anhåller derföre om intet annat än et
blidt omdömme öfver min välmening.
Den hållning Chydenius hade för afsikt att intaga, då
han först ställdes till ansvar för sin skrift, var således denna:
hvad jag sagt är sant, så vidt jag förstår; men är det icke
sant, så kan jag genom en vederläggning öfvertygas om min
villfarelse och skall då återkalla mina satser, — eljest
däremot icke, så visst som jag är en man utan fruktan och
tadel. Denna ståndpunkt, tankefrihetens och
sanningssökan-dets i alla tider, stod i uppenbaraste motsägelse till den
politiska åskådning hvarpå Frihetstidens statsskick hvilade.
Den innebar nämligen ett vidhållande af Chydenii uti Rikets
hjälp genom en naturlig finanssystem uttalade åsikt att
växelkursens fällande i enlighet med ständernas beslut vore
«omöjligt, obilligt, onödigt och i flera hänseenden skadligt». Men
att kritisera riksens ständers åtgärder var på denna tid
förbjudet; endast öfver oafgjorda riksdagsärenden hade man
«en anständig och beskedlig frihet att yttra sig».1) Hvarför?
Emedan «ett bland de farligaste försöken emot friheten» var
att anse riksens ständer, med andra ord, lagstiftande makten,
sakna tillräckligt förstånd och insikter eller kunna misstaga
sig, förledas och korrumperas. «De lagar som samma makt
stiftar måste i ty fall blifva oförståndiga, orimliga, orättvisa
och skadliga [d. v. s. just det Chydenius påstått om beslutet
rörande växelkursen], hvaruppå den idé oumgängeligen skulle
följa att man egde frihet att lyda dem eller ej». Det ålåg
således hvarje samhällsmedlem «att hålla lagstiftande makten
för ofelbar». I annat fall gjorde han sig skyldig till brott
mot statens säkerhet; och «aldrig har man ändå något
efter-döme att någon fatt offenteligen utan straff och näpst insul-
*) Se t. ex. Hildebrand, a. a., s. 457 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
