Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en allegorisk, ofta sant poetisk form skildrar
Chydenius där sina lefnadsöden som «herde» till och med
återkomsten från riksdagen. Han begynner med att tala om
sin far och dennes förhållande till «hjorden» och till honom
själf samt ger ett uttryck i tidens känslofulla stil åt sin djupa
smärta öfver hans bortgång. Vi få veta att i den unge
mannens inre världsliga och religiösa känslor häftigt
bekämpade hvarandra. «En vid skådeplats, full med retande
sinnligheter, stod för mina ögon, och jag visste icke själf hvad
person jag ville agera däruppå. Världen lekte då som allra
behagligast för mig: ingen ära så hög och ingen lycka så
stor, dem jag ej förhoppades kunna vinna. En oförsökt
yngling förgapar sig så snart på fåfängeligheten, och ett
hetsigt blod jäste i mina unga ådror. Jag drömde rätt godt
om behageliga möjeligheter, dem jag tycktes likasom hålla
i mina händer, tills jag omsider vaknade, helt harmsen öfver
människodårskapen, som med falska stämpel och glittrande
målningar tjusar ynglingens hjärtan och döljer ofta i ringa
kojor under ett föraktadt vadmal den menlösa dygden, vår
sanna lycksalighet, som i sig själf är för hög att pråla med
lånta fjädrar eller af lyckan få sin glans». Valet af stånd,
som fadern öfverlämnat åt honom likasom åt de öfriga
sönerna, var nu gifvet. «Af min fader hade jag litet lärt
mig blåsa i vallpipan och tala med fåren, och när jag en
och annan gång gjorde försök, begynte de att trygga sig
till mig: ty jag höll alltför mycket af dem. Därför beslöt
jag att blifva herde som min fader och ville i lugn söka min
lycksalighet».
Chydenius tecknar därpå sitt förhållande till «den lilla
hjord» som var honom anförtrodd. Kärlek till församlingen
och varm, äkta religiositet framlysa ur denna teckning. «På
trettonde året hade jag gått i vall med mina får, druckit
med mina får, druckit med hjorden af samma källa och
mången gång styrkt i de blomsterparker som jag drifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
