Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af nöden. Men ej nog med att han i oförtydbara, om ock
underdåniga ord, stödjande sig på regeringsformen, häfdar
ständernas rätt att granska rikets behof och tillgångar för
att därefter kunna lämpa bevillningen — han framhåller tillika
önskvärdheten af att begränsa tiden för bevillningens
utgående, i tydlig afsikt att sålunda ernå en effektivare och
regelbundet återkommande granskning af statshushållningen
från ständernas sida äfvensom riksdagarnas periodiska
sammankallande. Hela memorialet innebär en direkt, men lojal
opposition mot konungen. Yrkandet på att statsutskottet
måtte delgifva ständerna finansernas läge stred emot
konungens uttryckliga beslut att utskottet skulle vara hemligt;
yrkandet på bevillningens fastställande för ett visst antal år
uppfattades af konungen som ett försök till inkräktning på
hans rätt att efter behag sammankalla ständerna. Detta
sista yrkande hade gjorts af adeln vid riksdagen 1772, efter
statshvälfningen, men blef af konungen då afvisadt.*)
Chydenius var den förste som nu vågade framställa det, och
den tidpunkt han valt härför, d. v. s. före statsutskottets
sammanträdande, sådan att memorialet därigenom fick adress
till detta utskott och således karaktären af en uppmaning
till opposition mot konungens vilja.
Chydenii memorial bordlädes och — graflades därmed.
När statsutskottet efter ett par betydelselösa sammanträden,
i öfverensstämmelse med Kongi. Maj:ts den 14 december till
utskottet öfverlämnade proposition, föreslog att den del af
bevillningen från 1772 som icke blifvit «nådigst eftergifven»
måtte «än vidare» utgå,2) bifölls detta af prästeståndet (den
18 dec.) utan att någon röst höjde sig däremot. Chydenius
insåg sannolikt lönlösheten af ytterligare opposition och
återtog måhända sitt memorial. Sin åsikt hade han i alla fall
uttalat, till föredöme för samtiden och till upplysning for
eftervärlden. Möjligt är att han vid detta tillfälle äfven lät
sig ledas af samma känslor och tankar som riksdagens mest
inflytelserike ledamot, Axel von Fersen, och med honom
*) Montan, Bidrag, I, s. 19 f.
*) Se Montans uppsats i Historisk Tidskrift, årg. I, s. 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
