Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munnen och hedrar honom med läpparna, men hjärtat är
långt därifrån». Han anför följande exempel på «huru
otroligen långt en lärare, som gör profession af skrymteri,
kan gå med förförelse till en skrymtaktig och en falsk
gudstjänst». En präst plägade instruera skriftbarnen att efter
förrättad konfirmation vid syndabekännelsens uppläsande
«ropa med ett läte, som liknade hundars ylande», därmed
åstadkommande offentlig förargelse i församlingen ända därhän
att, första året detta skedde, den präst som predikade efter
skriftermålet föranleddes «att i sin predikan bestraffa ett så
grymt skrymteri och Guds namns försmädelse». Den förre
prästen var just densamme som i det omtalade brefvet
berättat om sina skriftbarns evangeliska bedröfvelse, deras
rop och tårar.1)
Chydenius blef således häftigt angripen för sitt lärosätt.
Angreppet innebar emellertid stora orättvisor mot honom.
Det är icke tu tal därom att Chydenius menade allvar med
sin undervisning och att han var uppriktigt religiös — man
läse blott bekännelserna i hans Herdakväde (jfr ofvan, sid.
240). Utprägladt sann och ärlig, kunde Chydenius icke
uppfostra andra till skrymteri, än mindre göra profession
däraf, såsom de kränkande orden lydde. Episoden med
skriftbarnen visar ingenting, äfven om framställningen däraf
är riktig, hvilket kan betviflas på den grund att Chydenius
fortfor att låta ungdomen högt ge uttryck åt sin (verkliga
eller inbillade) ångerfullhet.2) Chydenius skattade härutinnan
åt tidens smak för det teatraliska och sentimentala, och om
barnens uppträdande verkligen väckte förargelse, eller snarare
kanske löje, så måtte detta berott icke så mycket på
Chydenius som på barnen. Men måhända har själfva
konfirma-tionsakten, som då var en nyhet och i Gamlakarleby kanske
införts af Chydenius, då han blef kyrkoherde där, stött
angriparen och synts honom vara en katolsk kulthandling,
oförenlig med evangelii lära. I hvarje fall far man af
gen-mälet i Stockholms Dageligt Godt intrycket att dess författare
*) Akiander, a. a., d. 2, s. 273 f.
*) Akiander, a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
