Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olyckskedja som ledt dem in uti lasterna», nämligen
knekte-hållet. «Föreställen eder, mine åhörare», utropar Chydenius,
«en redan femton år i själfsvåld uppvuxen yngling, som än
i 5, 6 eller 8 år därtill får lefva och göda sig utan tuktan,
tillsyn eller arbete i lättja och laster; han måste ju blifva
liderlig och i grund fördärfvad, helst han utom extra
pläg-ningar af sina rotebönder kan ofta på sin rotelön få lyfta
större eller mindre summor att antingen supa eller spela
bort eller ock att erlägga plikter för några mindre brott».
Chydenius kallar denna uppfostran af de blifvande soldaterna
«djurisk» och säger sig «tidt och ofta, allmänt och enskildt,
fast oftast förgäfves» ha ifrat emot den. Huru går det
sedan med de olycklige? «Som vargeringskarlar», fortfar
Chydenius, «inskrifvas de för soldater uti någon ledig rota,
då de på en gång utfå sin lega: med den falla de i
kröga-renas armar, som med all beredvillighet erbjuda dem sina
varor och genom hvarjehanda tjänster bibehålla deras
förtroende och släppa dem sällan förr ifrån denna lasternas
högskola än de uppslukat alla deras penningar, deras roteko
och nästan hela torpets afkastning, hvarigenom de blifvit
utliderliga, stocklata och sturska. Hvad kunna väl
dygde-läror verka hos sådana? Hvad må väl förmaningar uträtta?
Afvande från arbete, måste de lida brist på uppehälle: deras
outsläckeliga brännvinsbegär sätter dem i oumgängeligit
behof af penningar, och det måste nödvändigt fyllas. Dessa
missdådare få vål i sådant trångmål anvisning att genom
angifvelser af lönnbrännerier hos kronobetjäningen få del i
angifvarelön. De försöka denna penningeådra, blifva hemliga
angifvare på medborgare och tillika vittnen, hvarvid Hjelt
[en af de afrättade] efter egen muns bekännelse gör mened,
att fålla den angifna, men får i stället för penningar ett
gnagande samvete, som stundom förer honom med rep i
handen till skogs att hänga sig själf, stundom med knifven
att mörda en oskyldig nästa, och hvad en eller annan
af dem får, förslår ej länge till så stora behof. Hvad återstår
•då? Tjufnad, röfveri och mord».
Chydenius apostroferar till slut särskilda kategorier af
vid tillfallet närvarande. Sig själf och sina ämbetsbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
