Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att dess idkande tillika är förenadt med stora svårigheter,
dyrköpta erfarenheter. Att därför begära «trägen flit af en
jordbrukare alldeles utan afseende på någon egen vinst»
är att fordra «att han skall mera likna ett oförnuftigt djur
än ett förnuftigt väsende». Jordbrukaren bör hafva i utsikt
en belöning för sitt arbete, och denna belöning består i
«trygghet att själf ej allenast få besitta den jord han med
svett och möda uppodlat och brukat, utan ock för hustru,
bam och efterkommande». (§12). Med exempel ur historien
visar Chydenius att jorden ursprungligen tillhört alla familjer
i samhället. Numera vore det «väl alldeles omöjeligt att
tilldöma hvar och en person, ja till och med hvart hushåll
i hela samhället någon absolut rättighet till någon evärdelig
arfvejord. Lofliga och af kloka regeringar befrämjade
äktenskap göra det alldeles omöjeligt, hvaraf händer att en del
alltid nödgas taga sig tjänster eller vara dagakarlar, andra
utvälja sig några andra näringsgrenar i handel och
handa-slöjder eller ock tränga sig fram i ämbetsvägen, eller att
blifva landbönder hos några som själfva bo på sina hemman.
Sådant kan aldrig undvikas i ett vidsträcktare samhälle. Men
det synes allenast utgöra hufvudsaken, att de flesta
jordbrukare, och så långt möjeligt är, kunna blifva egare af
större eller mindre andelar, antingen genom egna
föräldra-giften, arbete eller pengar, ty därigenom uppdrifves han att
tränga sig fram och vinnlägger sig om skickelighet och
besparing, och att man således får se jorden i deras ego som
mest arbeta med densamma.» (§ 13).
På ett ingående sätt redogör härefter Chydenius för
krono-, skatte- och frälseböndernas samt torpames ställning.
Kronoböndemas läge anser Chydenius icke gifva anledning
till klagomål, förutsatt att skatteköpsförordningen af 1789
«kunde oförändradt fa blifva beståndande, hvilket dock sällan
med våra ekonomiska författningar händer. Ehuru», tillägger
Chydenius, «det ofelbart hade varit långt bättre, om intet
något Upsala öde hade varit till, utan innehafvaren af all
jord hade varit dess rätta egare och burit samma tyngder
med skatteman. Ty hvad är kronan? Intet annat än den
högsta makt som blifver nödvändig till bibehållande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
