Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom en del blifver satt i stånd att med maklighet och
lätja vinna öfverflöd, då de andra af arbetslöshet och svält
i förtid sluta sina dagar eller ock genom utflyttningar söka
rädda sitt lif från undergång.»
Det fordrades karaktär, mod, hänsynslöshet, för att
uttala och förfakta sådana åsikter som Chydenii. Han visste
väl att han ställde sig i harnesk mot den klass han själf
tillhörde — arbetsaftalets frihet t. ex. var den tidens
öfver-klass en styggelse och ett svärmeri —, han visste ock att
han skulle förkättras, förhånas, förtalas, kort sagdt, bittert
fa lida för sin djärfhet. «Men detta kan ej afskräcka mig
att noga följa min öfvertygelse», säger han. «Jag har alltid
märkt att den aristokratiska makten är en böld, öm som
en ögonsten; den som rörer vid den blir alltid öfverfallen
med ett hiskeligt anskri att hela riket förgås, men [detta]
bör så förstås, att aristokraterna förlora något af sina
orättmätiga inkräktningar, hvarigenom riket och medborgare
komma till sin rätt». Det fordrades äfven karaktärsstyrka
för att uppträda vid riksdagarna så som Chydenius gjorde:
angripa sitt parti, när han ansåg partiet hafva begått ett
politiskt misstag, bryta med sitt stånd, när han ansåg detta
ledas af trångbröstad kyrklighet, ställa sig i opposition till
sin konung, när han ansåg konungen icke hafva tillvaratagit
folkets intressen och grundlagsenliga rätt.
Hvad gaf Chydenius denna sällsynta styrka, hvad
gjorde honom till den upphöjda politiska karaktär han var?
Han säger själf i en af sina skrifter: «Sanningen har den
kraft att hon gör oss oförsagda och behjärtade, då falskhet
och egennytta krypa fram och gifva skott med
tillbaka-vändt anlete». Och i slutet af Den nationale vinsten yttrar
han: «Sanningen, som jag eftersökt, är så angenäm, att jag
är nöjd att blott få hafva sagt henne för mina medborgare;
hon är orörlig och fruktar ej, fast böljorna spruta sin galla
öfver henne. Hon tål att af egennyttan begrafvas i
bottengruset, som de retade vågor täcka henne med, men blifver
dock vid allt detta bergfast och oryggelig.» Hans snille
gaf honom det öfverlägsna medvetandet om att ha funnit
sanningen i de frågor som sysselsatte hans tänkande, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
