Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med klart vatten af en renande och genomträngande kraft der
alla lammen badade sig uti. Detta bad gjorde lammens ull hvit
som en drifva, ehuru nedsölade de ock annars voro; tills de på
nytt begynte att smutsa sig sjelfva, då de blefvo större.
På hvilkendera af dessa jag vände mina ögon blef jag orolig
så snart jag tänkt på min resa, men den var oundvikelig. Ett
annat slags förtroende hade pålagt mig densamma. Jag måste
nu åter igen öfvergifva mitt lugn, som jag nyligen lärt mig att
sätta rätt värde på och såg mig nödsakad att snart synas på den
skådeplats jag mest fruktat före och fick för min vall-pipa en
annan lärspån i händerna.
Jag såg upp till himmelen och suckade. Min Gud! jag vill
ej strida emot Ditt behag, men bevara mitt hjerta från
fåfängelig-heten och släpp mig snart dll mina får tillbaka! Hjorden klagade:
han kommer mera aldrig i tält, och lammen gåfvo ett skri, ty de
voro vane at få brö utur min hand, och ulfven grinade långt
ifrån åt vår skilsmässa. Men jag svor för den Heliges altare och
sade: Är Herren med mig i denna resone, så vill jag än se
eder. Med tårar och tusende lyckönskningar ledsagades jag på
vägen, och den som kunde slog några sorgliga slag på sin
förstämda harpa.
Efter några dagars resa fann jag mig uti en helt annan verld,
omringad af andra bekymmer. Här lyste grannlåt öfver allt; en
prunkande ståt fyllde allestädes åskådarenes sinne. Präktiga
byggnader som trotsade skyarna, höllo dagens ljus från de ringares
boningar tillbaka. I hofven såg man här och der gamla
sinnebilder af sedlighet och dygd bortgömda bakom nymodiga meubler,
men dygden sjelf satt mestadels inhyses i låga kojor och var nog
sällsynt.
En omättelig åtrå efter heder, som här var nästan en farsot,
gjorde väl en del menniskor arbetsamma och äfven i andras ögon
ärbara; men begärelserna skena gemenligen så mycket tygelfriare
dess emellan. Allt ansågs lofligt som kunde ske i löndom och
den osminkade dygden, som var bygd på rätt Gudaktighet, var rar.
Jag blef likväl varse en piga en gång kl. 5 om morgonen
komma löpande fram till en igenläst kyrkodörr, som så ikring
sig, om någon skulle se hvad hon tänkte gjöra; men blef likväl
intet varse mig då jag stod i ett fenster. Hon knäpte ihop sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
