Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stort, så kommer det deraf, at alt är stort, hvad vår Gustaf den
3:die har uträttat. Blifva de största gierningar ofulkomligt
omrörda, så är det tidens och Talarens fel, som ei fått använda
derpå så många stunder, som sakernas vidd och vigt fodrat veckor.
Vår dyra Konung hade ei förr stigit på Svenska Thronen,
för än han utmärkte sig genom sin kärlek för sin Fosterbygd
och dess tungomål. Vitterheten fick ei mera visa sin eld i
frem-mande drägt. Svenska Snillen borde under Hans regering
up-muntras och Modersmålet drifvas til den högd af renhet och
stora uttryck, at det kunde täfla med de mäst luttrade språk i
Europa. Han utmärkte sitt mynt med det ena ordet:
Fäderneslandet. Han hade ei annat föremål af alla sina gerningar, än at
göra det lyckeligit med sig. Han ville sielf vara Medborgare,
då han likväl var Kung, och häldre med dem dela liuft och ledt,
än at på Thronen underhållas i sin glanss af förtrykta
Undersåtare. Med ett ord: Han älskar sitt Fädernesland och sitt folk.
Måtte doch ditt Höga efterdömme intrycka samma eld i dina
undersåtares hiertan!!
Det stod illa til i Sverige då Gustaf emottog Riks spiran.
Vij voro alla så syslosatta med Riksstyrseln, at Prästen ville
glömma bort sin bok, Köpmannen sina räkenskaper och Bonden
drogs ifrån plogen in uti Riksdags conclaven. Alla ville styra
men ingen lyda. Friheten hade under en 50 åra förvandling
redan så vanskapat sig ifrån sit första lynne, at där var föga mera
i behåll af den första friheten än blotta namnet. I så
bekymmersam ställning syntes mera ingen hielp möjelig, alla som med
sammanhang sågo in uti sakerna beklagade Sveriges öde, men
små siälar och sölade hiertan trodde den rätta gyllene tiden vara
inne, då man på Medborgares frihets bekostnad fick utöfva det
vidsträktaste sielfsvåld man ville. lust i en sådan tidpunct då
inbördes agget begynte at jäsa öfver alla bräddar och Riket
hotades med den fullkomligaste anarchie, då tog vår Gustaf sielf
i betslet; Himlen som ännu tänkte på Sverige gaf honom mod i
bröstet, och framgång i dess företagande, at tygla Sielfs våldet
och egennyttan. Curen var hård. Den förvirrade riks styrseln,
som låg i siäl tåget, måste helt och hållen stöpas om, men Gudi
låf utan lifs- och blodspillan och med den värkan, at den ächta
den urgamla friheten qviknade och fick nytt lif, och vi kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
