Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressets representanter egentligen yrkade på frågans beredning
i utskott. Med ringa pluralitet afböjdes förslaget att remittera
saken till någon deputation. Sedan talmannen förklarat, att
frågan borde med mycken försigtighet och enighet handteras, blef
resultatet, att den framdeles skulle upptagas*)!
Uppskof med saken var således vunnet till en tid, antagligen
icke utan pekuniära uppoffringar. Emellertid trängde sig
stapelfrågan samtidigt fram äfven på omvägar, hvilket på sitt sätt
ådagalägger, huru föga seklers häfd mera kunde utgöra en säker
fördämning mot den brusande floden af yrkandena på större frihet.
Ett par exempel må anföras. Vid 1760—61 års riksdag hade
man i sin nyvaknade ifver att gynna fiskerierna, (särskildt det
nyligen så inbringande vordna sillfisket i Göteborgs och Bohus
läns skärgård), äfven tillförsäkrat alle svenske undersåtar att uti
öppna hafvet och vid rikets skär och stränder, hvars och ens
enskilda rätt förbehållen, få idka hvaijehanda fiskerier och
säterier etc **). Sammalunda hade man i afsigt att uppmuntra
tillverkning och utskeppning af fiskerivaror, tran m. m. ej blott utfäst
grundliga exportpremier, utan äfven i allsköns allmänhet inbjudit
medborgare i gemen ***) till täflan, utan att draga sig till minnes
ordinantierna samt med dem enliga resolutioner o. s. v. hvilka
afskuro inbyggarne vid Bottniska viken från åtnjutandet af
rättighet till obehindrad handel. En del norrbottningar hade icke låtit
säga sig detta tvenne gånger, utan sökte begagna sig af den
dymedels uttryckligen medgifha friheten. Men hufvudstadsintresset
hade icke mindre vaksamma representanter: fartyg, hvilka i de
norra orterna blifvit utredda till fiske i Göteborgs och Bohus läns
skärgård, tvungos att vid fram- och återresan anlöpa Stockholm,
hvarigenom de ansenligt förlorade i tid och kostnad, medtäflarne
i hufvudstaden till favör. Kommersekollegium, som annars i främsta
rummet ömmade för Stockholmsboarnes klagomål, men jemväl
var närmaste målsman för fiskerinäringen, gick nu den visa
medelväg, att ifrågavarande fartyg borde stanna vid Dalarön och
Sandhamn, — ett löjligt mäklande som naturligtvis ej kunde
tillfredsställa någondera parten. Samtidigt hade export af tran
blifvit försökt från Finland och Norrbotten, men åter lade
konkur-renternes egennytta hinder i vägen för denna i lag medgifna rörelse,
ehuru exporten synes hafva varit afsedd att i vederbörlig ordning
gå genom stapelstad t)- Klagomål häröfver hade redan vid 1760
*) Borgarest. prot. den 27 Apr. 1765.
**) Jemför Modée, Utdrag ur Publique Handlingar, VII, s. 5133,
5397, m. fl. st.
***) Kongl. majt:s skrifvelse till kommersekollegium d. 24 Nov. 1761
och kommersekollegii kungörelse den 15 Dec. s. å. (efter fullständiga afskr.)
f) Detta kan förtjena att ställas vid sidan af Stockholmborgerskapets
enständiga vägran att låta norrbottningarne tillösa sig en egen upplagsplats
i hufvudstaden, en ogenhet, som blana annat finnes omnämnd i Ghydenii
Vederläggning, se Politiska skrifter sidd. 69, 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
