Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrupel, huru invånare der uppe skulle komma ut med att
rätteligen handhafva och nyttja hvad de i så måtto sökt. Den som
något sett in i handelsvetenskapen, blefve snart öfvertygad derom,
att sjelfva kunskaperna voro nog enfaldiga, ehuru de i främmande
och konstiga ordas ätt blifvit invecklade. Så oförsigtiga borde de
norrländska handlande icke supponeras vara, att de antingen skulle
segla till Spanien med barlast för att få salt tillbaka, eller
exportera tjära och andra produkter för att återvända med toma skepp.
Deras egen nytta komme nogsamt att lära dem att i bästa måtto
passa det ena efter det andra, o. s. v. — Diskussionen vände sig
härpå företrädesvis kring frågan om huruvida ståndet måste
uppskjuta med sakens behandling, emedan regeringens senaste
utlåtande väl funnes i borgareståndets protokollsutdrag anfördt, men
icke i original upplästs för prestaståndet, och yttrades olika
meningar sedermera om voterings anställande häröfver eller icke;
„diskurserne fortsattes på förenämnda sätt, intill dess hr
komministern Chydenius anskaffade det äskade dokumentet, bestående i
utdrag af protokollet, hållet i rådkammaren den 11 nästlidne Juni,
som genast upplästes och befans till innehållet öfverensstämmande
med hvad borgareståndet anfört.“
Under den fortsatta diskussionen yttrade sig biskop Serenius
mot beviljandet af upplagsrätt i närbelägen stapelstad åt samtliga
de norra städerna, emedan talaren fann påföljden deraf
ofelbarli-gen blifva den, att både Stockholm och flere orter vid saltsjön
och Mälaren skulle råka i mycken förlägenhet om sådana behof,
hvarmed de oundgängeligen måste förses från de norrländska
städerna; Filenius frisade sig från ansvaret för meddelandet af den
föreslagna, „så oinskränkta“ handelsfriheten; likaså prosten
Wal-dius och kyrkoherden Portuan. Doktor Nordman ville, att man
åtminstone borde determinera det qvantum af virke och bräder,
som Stockholm borde få från de norra orterna, och prsecavera att
dessa varor måtte stå med-borgare framför utländingen till handa.
Deremot försvarade superintendenten Köming varmt de norra
orternas sak, och prosten Mathesius förestälde, huru ganska ömt
det vore att försätta eller lemna ett land i tvång, anhållande
tillika, att då ståndet var i begrepp att rätta sådant, dess
lof-värda göromål måtte blifva helt och icke halft. „Det är naturligt,
att både Finland och Norrland ha ögonen fästa på Ryssland, ett
rike hvars undersåtar uti all sin träldom dock äro exemplariter
käre i sin nation, endast för att de få njuta frihet i
handelsrörelser“. Chydenius tilläde, att den ena provinsen i riket borde
vårdas lika med den andra, och att just den dåvarande krisen, när
en på ett ställe i rikskroppen samlad styrka kunnat åtkommas och
brytas, vore den tjenligaste att få den samma kringspridd.
Härmed slöts diskussionen, utom att talmannen, erkebiskop Beronius
framhöll, att „äfvensom det å ena sidan lärer vara fjerran från
hvar och en i ståndet att vilja anse de finske och norrländske
in-vånarne med andra Ögon än de öfriga Sveriges undersåtar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
