Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visning, blir naturligtvis ej glömd. Tillvaron af monopol, saltets
stegring i pris och andra lika omotsägliga fakta förnekas helt
kategoriskt utan anförande af bevis; Chydenii rörande stapelfrågan
yttrade åsigter betraktas såsom absolut stridande mot hans kritik
af produktplakatet; författaren till Wattuprofven finner det „säga
sig sjelft“ att den genom produktplakat och liknande förfoganden
åstadkomna frakthandeln på Medelhafvet ingalunda tog vinsten af
rikets egna medborgare, och Chydenii påstående, att utländska
handlande af egen vinningslystnad skulle drifvas att medelst
tillförsel stoppa bristen, då abnormt pris uppstått på någon vara,
betecknas kort om godt såsom ett „enfaldigt misstag“. Lika naiv
i sin bevisning som föregångarena, finner vattuprofvaren ej heller
någon svårighet vid att deducera förträffligheten af rikets tidigare
ekonomiska författningar med besagda författningars egna ord, och
på tal om finska allmogens anhållan, att utländska rederier måtte
såsom förr få importera salt såsom barlast, svarar han med
orubbligt allvar, att „våra egna handlande skulle äfven så väl som
någon utländing kunna föra salt till Finland som barlast, om de
tillika finge 25 eller 50 % avance på den öfriga laddningen eller
ock finge returvarorna frän Finland för samma rabatt på varornas
pris“ (!). Hvad produktplakatet angår erkänner sig vattuprofvens
författare alltid om det samma hafva hyst en god tanke, medan
der emot vattnet i Källan smakat honom så illa, vidrigt och
misstänkt för någon arsenikalisk blandning, att han ej vågat taga något
deraf utan föregånget prof. Första profvet berör frågan om
produktplakatets verkan på folkmängden; med afseende härå finner
han hufvudsakliga orsaken till utflyttningar deri, att
tjenstehjons-författningarna varit allt för stränga; produktplakatet hade
dere-mot enligt hans åsigt gifvit näring åt många tusende, (en ypperlig
illustration till hvad Chydenius i § 30 af Den nationala vinsten
anfört, att nemligen man ansåg alla nya näringsfång gifva
nationen vinst, emedan man helt och hållet lemnade ur sigte hvad
samma menniskor förut kunnat förtjena utan alla premier). I andra
vattuprofvet, om produktplakatets inverkan på spanmåls- och
saltprisen, uppställes bland annat en jemförelse mellan landtbrukets
och handelns dåvarande läge, och lyckas författaren härigenom
leda sig till det öfverraskande resultat, att dessa näringsgrenar
arbetade under enahanda vilkor samt att monopolsystem långt
snarare kunde anses råda inom den förra näringen än i den
senare; och då vattuprofvaren slutligen i sitt tredje prof skall skildra
produktplakatets verkan på rikets handel, försöker han åter genom
en liknelse drifva Chydenii satser till absurditeter, men försöket
utfaller denna gång om möjligt ännu sämre; han uppdrager
nemligen en parallel mellan administrativa magtens för handeln och
för det religiösa lifvet uppgjorda stadganden, hvarå den sökta
orimliga och ohållbara slutsatsen med afseende å religionen
ändt-ligen lyder: „naturen sjelf visar, att intet annat än frihet för allt
religionstvång och menniskokärlek äro de rätta byggningsämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
