Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxxxvn
mensamt kolfång, så blifver dem tillåtet att vid det ena eller andra
verket återtaga hvad vid de öfriga kunnat brista i falla smidet efter
hammarskatten. Som nu sådana verk kunna snarast träffas inom
bergslagen, måste ofelbart hända, att skogen genom en sådan smidets
flyttning mera än annars i sjelfva bergslagen måste tillgripas. Och emedan
innehafvaren till de vid ädlare verken utom eller inom bergslagen
be-finteliga skogar, lika väl efter detta projekt behåller sin eganderätt,
blifver tydligt, att ehvad skogen besparas eller icke, länder den likväl
de ädlare verken till alls ingen nytta, utan måste enl. 7 § användas
till tackjerns blåsning.
Men hvad som i detta projekt förekommit mig farligast, är
flytt-ningsfriheten af hamrar och härdar från bergslagen till alla andra med
skogar försedda landsorter, såsom ock från den ena landsorten till den
andra.
Att lägga denna sak och dess följder för riksens höglofl. ständer
i sin fulla dag, bör jag först anmärka, att det i synnerhet är trenne
hufvudgrunder, hvarpå alla hamrar och härdar äro privilegierade, hvilka
så snart de upphöra, sjelfva privilegium äfven måste ofelbart af sig sjelft
förfalla.
Det första är en tillräcklig kolfångst, antingen af egna skogar
eller omliggande hemmansbrukares och skogsegares, som på något sätt
åtagit sig att förse verket med nödiga kol och ej varit några andra
verk anslagne.
Det andra är tillgång på tackjern, antingen af egna grufvor eller
vissa dertill anslagna bergsmanshyttor eller ock kronans tiondetackjem.
Det tredje är ett tjenligt vattufall att drifva verket med.
Innan nu någon kunnat erhålla privilegier till en eller flera
ham-rars inrättande, äro alla dessa omständigheter lagligen pröfvade [att] i
en framtid ofelbart vara tillräckliga till ett visst qvantum stångjems
utsmide, hvarefter på samma verk ett visst qvantum i hammarskatt
blifvit ålagdt.
Tryta nu någondera af dessa, så blifver det ofelbart, att egaren
till ett sådant verk antingen förskaffat sig detta privilegium på en
origtig grund eller idkat den förflutna tiden ett märkeligt öfversmide,
kronan till känbar förlust uti sina inkomster, hvilket man har så mycket
större anledning att tro, som derpå alldeles ingen kontroll förr än i
stapelstads-vågame kunnat hållas, och utom dess ansenliga poster till
inrikes behof af årliga smidet kunnat aflåtas.
Hvilketdera som helst af dessa nu händt, ty ettdera har
nödvändigt måst hända, då antingen undersmidet på flera år ej kunnat
återtagas eller bruket alldeles afstadnat, hafver bruksegaren gjort sig sitt
privilegium, det han antingen på obehörig grund fått eUer olagligen
nyttjat, med rätta förlustig. Ej heller tillägger det innehafvaren af ett
bruk någon större rätt, om han redan innehafver det utur flerde eller
femte mans hand, emedan köpeskillingen derför alltid blifvit erlagd
efter de vid bruket beflnteliga förmåner, men ingalunda efter det denna
projekterade förordning slika privilegiers innehafvare vill tillägga.
När alltså det är bevist, att bruksprivilegiema endast äro gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
