Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cvn
mot trycktvångets af gammalt inrotade grundsatser. Han ville
att den tryckfrihet man ärnade gifva folket äfven skulle „mot allt
slags illusion“ efter möjligheten säkerställas, och han väntade ej
af censuren någon hjelp för upplysningens eller frihetens sak;
tvärt om insåg han, ehuru erfarenheten med Oelreich tycktes antyda
motsatsen, att den preventiva censuren just var det förnämsta
hindret för all sann tanke- och yttrandefrihet. Fullkomligt oför-
behållsamt och upprigtigt samt i full öfverensstämmelse med hvad
de officiela handlingarna från 1765—66 års riksdag gifva vid
handen säger han äfven i sin femton år senare nedskrifna sjelfbiografi
om sin ståndpunkt: „Jag såg tydligen, att den vidsträcktaste frihet
i ämnen att skrifva om betydde ingenting, så länge dess
tillämpning skulle bero af en enda persons, d. ä. en censors godtycke,
den antingen ett rådande parti eller minister eller regent skulle
kunna bemästra sig; derför var jag fast i den satsen att få
censuren i alla politiska mål alldeles häfven“.
Det Chydenius-Kraftmanska memorialet, som betecknar ett
så stort framsteg i tidens politiska medvetande var af följande
lydelse:
Ödmjukt memorial.
Det behöfver intet bevis, att en billig skrif- och tryckfrihet är
en af de fastaste grundpelare, som ett fritt regemente kan ega bestånd
nppå, ty annars kunna ständer aldrig ega erforderlig kunskap att stifta
goda lagar, lagskipare ingen kontroll att följa dem i sina embeten,
och lydande föga kunskap om lagens fordringar, embetsmannamagtens
gränser och sina egna skyldigheter; lärdom och vett kufvas, grofhet i
tankesätt, tal och seder vinna burskap och ett fasande mörker hölja
inom några år öfver hela vår frihets himmel. Men på hvad fötter
samma frihet rätteligen bör ställas, att han på ena sidan ej kan af en
eller annan undertryckas, och på den andra intet falla i ett
sjelfsvål-digt raseri, fordrar en närmare eftertanke.
Detta ämne fördelar sig i tvenne hufvudfrågor, nemligen på hvars
, ansvar tryckningen bör ske och efter hvad lagar.
Trenne alternativer tyckas i synnerhet i detta afseende förtjena
att granskas, nemligen om censuren skall anförtros en viss person eller
auktoren, eller ock öfverlemnas till flera.
Jag kan ej annat finna, än att det för friheten vore högst
äfven-tyrligt, att anförtro denna sak i en enda mans händer. Att sätta honom
således till en domare öfver hela nationens tankar och förnuft, om han
ock vore den allra bäste, det vore för bokvett en otrolig tunga, ty
hvarken kunde han hinna med allt, eller [kunde] den genväg, som
härigenom banades till egennytta, under ett sådant slags envälde på
något sätt tillslutas. Och skulle visserligen intet få se dagsljuset det
som på något sätt rörde censors eget interesse, ehuru det allmännas
bästa kunde fordra sådant. Då skulle censor kunna bortrycka brödet
nr deras munnar, som ej lärt annat än vetenskaper och vilja lefva af
sina skrifter; han kunde förhålla allmänheten mycken nyttig upplysning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
