Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träda flere i samråd och trycka sådant, att derigenom störta
Mheten, straffas alla efter missgerningsbalkens 4 kapitels 8 §.
3:o) Allt som försmädeligen angriper personer och kränker dygd
och goda seder skall likaledes vara förbudet vid 1000 daler
silfver-mynts vite, ntom hvad lag förmår. Hvar som häremot bryter, skall
vid nästa laga domstol anklagas och dömas, hvarför boktryckare först
må sökas.
Gitter han lagligen leda saken ifrån sig, stadna då bägge i ansvar,
dock må ingen af dessa ställas för rätta, utan att en actor publicus
dem biträder och deras sak utförer, ej heller gånge någon dom som
rörer näring, lif och ära i verkställighet, förr än ständer sjelfva dömt i
saken. Alla sådana mål skola af domaren vid ansvar genast upptagaa
och afdömas. Stockholm den 12 Juni 1765.
And. Kraftman.
Den utväg Chydenius valt att i en medbroders namn bringa
tryckfrihetssaken under öfverläggning, gjorde det för honom
betydligt lättare att vid frågans handläggning taga sig talan och
på besluten influera. Lika energiskt som klartänkt visste han
äfven att redan vid frågans tidigaste behandling begagna sig af sin
yttranderätt. Då handlingarna den 26 Aug. 1765 blifvit hos stora
deputationen upplästa, yrkade Chydenius som förste talare, att
frågan borde förberedas i deputationens större eller lagutskott.
„Den glädje som ifrån hemma varande medbröder försports öfver
de upplysningar, hvilka redan och mera än någon tid tillförene,
men särdeles under varande riksdag ifrån trycket utkommit vore
redan stor, i synnerhet som uti tryckfrihet låg för nationens frihet
så mycken säkerhet, att den ju vore till att anse såsom dess
ögnasten, och derför förväntade herr komministern, att denna
nationens glädje skulle blifva desto mera fullkommen och varaktig
allt efter som tryckfriheten blefve uti tillåtliga mål utvidgad, och
att den okunnighet må upphöra, under hvilken ett fritt folk fått
hålla till godo att på hvarjehanda sätt blifva illa medfarna; och
yrkade herr komministern ändtligen huru angeläget det ock vore,
att detta ärende blefve med möjligaste skyndsamhet företaget och
afhandladt.“ Borgmästar Cervin invände, att lagutskottet
allaredan var af mycket arbete öfverhopadt och föreslog tillsättande
af ett särskildt utskott, hvilket äfven borde tillse, huru långt
tryckfriheten kunde utsträckas i afseende å riksens ständers egna
protokoller och voteringar, (något som särskildt af Cederström
betonats). Baron von Essen m. fl. instämde i förslaget om särskildt
utskott, och erkände för sin del, i öfverensstämmelse med det
Kraftmanska memorialet, att censors-embetet blefve mindre nödigt,
så snart tryckfriheten blifvit faststäld på vissa stadgade grunder.
Slutet blef att ett tredje utskott för tryckfrihetsfrågana
beredning tillsattes. Till medlemmar i detta utskott utsågos
från adeln lagmannen baron Reuterholm, kammarherren baron von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
