Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarare anses som en verkan af onda seder, än dessa betraktas
som en följd af onda skrifter; att det ej skadade mycket, som
skrefves för alla, ty det lästes derföre icke af alla, och blefve snart
vederlagdt, men att de fel, som begås vid uppfostringen, lätja
och öfverdåd voro de som förderfva en nation mer än alla de
förargligaste skrifter, som någonsin i dagsljuset utkommit, de der
sällan kunde förföra andra än dem, hvilka förut hade ondt hjerta och
förderfvadt tänkesätt; och att i följd af allt detta vore faran värdt,
det Maboth, under det han som censor stridde förgäfves emot
villfarelse och odygd, torde skada sanning, hvilket han åtminstone
medgifver af honom kunna ske, när en enda menniska skall vara
berättigad till att förkasta allt, hvad andra kunna hålla för
tjenligt att upplysa och förbättra det allmänna, och då ej någon vigtig
sanning gåfves, som icke på någon viss tid för farlig och förledande
blifvit ansedd.“
„Och slutligen öfverlemnade hr komministern Chydenius till
hr statssekreteraren von Oelreich i synnerhet detta Maboths
exempel samt yttrade tankar, och förmodade att hr statssekreteraren
häraf hade tillfälle, att medelst sjelfvilligt efterdöme göra sitt namn
ej mindre lysande, än då han, till hela nationens märkeliga förmån
och sig till odödlig ära, rifvit den förlåt, som länge nog stått och
skymt för de ljus, hvilka redan böljat upplysa; dervid hr
komministern försäkrade, att så mycket som till honom stod, ville han
ingalunda uraktlåta att vara betänkt på de utvägar, hvarigenom
hr statssekreteraren måtte af nationens tacksamhet och erkänsla
vinna öfvertygande vedermäle.“
Borgmästaren Miltopceus instämde till alla delar i detta
lysande andragande. Kanslirådet Nordenflycht erkände „åtskilligt
af hela denna detalj vara nog sensé och intagande, men herr
kanslirådet fruktade icke dess mindre, att medelst en så vidöppen
frihet, som hr Chydenius söker få införd, kunde ställningen
omsider blifva sådan, att skrif- och tryckfriheten i det hela ginge
förlorad“. SärskUdt befarade han missbruk med uppdiktade namn;
okända personer kunde som anonyma eller med efterapade namn
förmå boktryckare att utan åtskilnad trycka missfirmande och
tillkonstlade anmärkningar mot herrar riksens råd och öfrige
em-betsmän, o. s. v. I anseende hvartill och med beaktande af
andra betänkligheter, som vid förra riksdagen förekommit,
kanslirådet yrkade nödvändigheten deraf, att censorsembetet skulle
bibehållas och det allenast regleras, huru detta embete till
nationens bästa fördel kunde sättas på annan fot, än det
hitintills varit.
„Herr statssekreteraren von Oelreich betygade, att derest
han ej vore så grundligen öfvertygad om censurens omistelighet
för det allmänna, skulle allt det enskilda intresse, som kunde
synas för honom härunder bero, så mycket hellre uppå den till
honom vid detta tillfälle gjorda invit vedersakas, som herr
statssekreteraren ej kunde undgå att än närmare upprepa det äfventyr
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
