Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början reservationer mot det fattade beslutet af kanslirådet
Nor-denflycht och major Silfversparre (begge frånvarande) samt
kommendanten Linderstedt och biskop Mennander, hvarjemte
yttermera ordföranden, lagman Reuterholm i utkast uppläste ett
an-dragande till censurens försvar, i hvilket Mennander och
Linderstedt till alla delar instämde. Men när Chydenius sedan ville
uppläsa betänkandet till justering, gjordes på förhand mot det
samma en betydande anmärkning; utskottet hade neml. „fått
derom kunskap, huru herr komministern der bibehållit censuren
af teologiska skrifter, oaktadt dessa ej mindre än de politiska
voro enligt den hållna omröstningen derifrån fritagna“. Någon
diskurs föreföll om denna olikhet i den föreslagna expeditionen,
„hvarvid herr komministern förklarade, att afsigten med de
teologiska skrifters öfverseende, såsom för religionen och derpå
beroende själavård besynnerligen nödvändigt, hos honom ingalunda
varit att införa något sjelfsvåld in politicis, och det så mycket
mindre, som han äfven för sin del ej ringa yrkat
angelägenheten deraf, att förbrytelser uti sådana ämnen ej utan ansenligt
straff kunde få aflöpa både för den som skrifver och [den som]
trycker“.
Kommendanten Linderstedt yrkade deremot, „att antingen
borde censuren uti all sin vidd och således jemväl in theologicis
upphöra, efter förriga resultatet, eller — hvar någon jemkning
nu mera deri ske kunde — att också skrifter i gemen, men
särdeles de, hvilka på något sätt afhandlade eller förklarade våra
grundlagar, måtte behörigen censureras, samt pluralitetens en
gång fattade beslut såmedelst icke styckevis, utan helt och hållet
utan åtskilnad återhemtas“. Talaren bestred dess utom
tillämpligheten af Englands åberopade exempel och fann vigtigare „att
hindra en ond geming och dess elaka verkning, än att efteråt
komma med ett straff, som den samma ej till fyllest uppvägde,
mindre kunde förtaga det onda, som en gång blifvit framalstradt,
eller på långt när reparerade en hederlig mans blesserade
repu-tation i allmänheten“. Baron Reuterholm åberopade hvarjehanda
exempel på att lagstiftaren sökt i möjligaste måtto förebygga
lagbrott, men deremot icke utan i yttersta nödmål gripit till
straffmedlet, samt fann enahanda preventiva förfaringssätt jemväl vara
att föredraga med afseende å yttranderätten.
„Herr komministern Chydenius stödde sig icke dess mindre
uppå utskottets senaste beslut, såsom hvilket nu skulle utestänga
all vidare ventilation, uti hvilken han alltså för ingen del nu ville
sig å nyo inlåta. Herr kommendanten Linderstedt åter sade sig
ingalunda åsyfta någon rubbning uti samma beslut, utom med
vilkor, som han trott sig hafva skäl att framställa, ty att censur
skulle vara nödig i någon viss del, men deremot ämnen rörande
allmänna och enskilda pligter och rättigheter samt hvars mans
säkerhet få utan all tillsyn och god ordning vårdslösas, dertill
funne herr kommendanten ej den minsta billighet“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
