Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lätt inses, att detta betänkande betecknar ett ofantligt
fram-steg i tidens politiska medvetande. En senare tid kan visserligen
anse, att fullkomligt klara saker här med onödig vidlyftighet
motiverades, men jemförelsen med de inkast, som enligt hvad vi sett
i pressen och vid riksdagen 1765 och 1766 ännu kunde göras
mot censurens föreslagna upphäfvande, ådagalägger till fullo, att
en utförligare bevisning var ett ord i sinom tid. Af epokgörande
vigt var det bestämda yrkandet på pressmåls pröfning vid rikets
vanliga domstolar, likaså den slående vederläggningen af
konservatismens vanliga cirkelbevisning, hurusom förändring ännu vore
för tidig, i anseende till nationens bristande mognad, o. s. v.
Svårligen kan man på något annat område uppvisa ett mera
lysande och hastigt omslag från tvångets till frihetens grundsatser.
Och dock funnos vänner till det bestående, de der fortfarande
med oförminskadt nit drogo i hämad för censurens förlorade sak.
Schönbergs varma apologi för den samma är redan omtalt, (ofvan
sid. CIV). Tryckfrihetsutskottets ordförande, baron Reuterholm
öfverträffade de flesta uti teoretiskt nit för tryckfrihet, men sina
reservationsvis till censurens försvar andragna skäl fann han sig
föranlåten att genom ett digert opus på några tiotal tätt skrifna
foliesidor ytterligare underställa stora deputationens pröfning.
Öf-verflödigt är att här närmare referera dessa skäl, då de i allt
väsendtligt öfverensstämma med Schönbergs med fleres förut
om-talta betänkligheter. Äfven Reuterholm ömmade framför allt för
de olyckor, som en auktor af okunnighet kunde ådraga sig, då
han deremot ginge fri, om han finge „nyttja en beskedlig censors
varning.“ Han ansåg sig hafva till fullo bevist, „det en censor
publicus ej allenast är drägligare än något annat sätt att
förekomma missbruk af den ädla tryckfriheten, utan ock nyttig, ja
alldeles oundgänglig“, o. s. v. Chydenius nämner i sin
sjelfbio-grafi om detta Reuterholms yttrande, att „till all lycka var det så
vidlyftigt och så konstigt, att då det upplästes tillika med
betänkandet i stora deputationen, ledsnade ledamöteme att höra derpå,
och den som tänkte för skriffriheten, fann lätt, att den under så
många finheter och förbehåll var föga förvarad.“ En hvar som
gjort sig mödan genomläsa Reuterholms omständliga deduktioner
och deklamationer, är äfven redo att taga denna uppgift för god
utan vidare bevis.
Om upplysningar i rikt mått stå forskaren till buds rörande
tiyckfrihetsfrågans tidigare behandling, så är sakens senare
pröfning deremot i de officiela källorna så mycket mera summariskt
affärdad. Tryckfrihetsbetänkandet föredrogs i stora deputationen
den 7 Aug. 1766. På landtmarskalkens, generalmajor Rudbecks
fprslag beslöts då till en början, „att till vidlyftighets undvikande
intet annat af diskurserna i protokoll skulle innefattas än allenast
sjelfva conclusum i hvaije öfverläggningspunkt, så framt ej någon
ledamot ville sjelf foga sin mening skriftligen till protokollet, som
icke vägras.“ Härå afgaf kommendanten Linderstedt ett långt
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
