Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sitt innehåll deremot strider; att derför den härtills vanliga
censuren icke medförer den nytta dermed varit påsyftad, äfvensom
den icke heller hädanefter blifver nödig, då tryckfrihetslagen
tillbörligen inrättas, eller dermed väl kan stå till hopa.“
Med så lakonisk utredning kom saken under pröfning hos
rikets ständer. Ridderskapets pluralitet hyste äfven nu
betänklighet vid tryckning af riksdagsprotokoller i stånden, sekreta
utskottet eller deputationerna m. m., „emedan slika akter enligt
regeringsformens 48 §, Svea konungaförsäkrans 8 § och
riksdagsordningens 22 § böra å sina orter orubbade förvaras och till ingen
utlevereras, hvaruti ridderskapet och adeln för sin del ingen
rubbning tillåter.“ Härutinnan segrade emellertid utskottets och stora
deputationens förslag hos samtliga ofrälse stånden; likaså erhöll
tryckfrihetsförordningen grundlagsenlig giltighet trots adelns
gensaga. Prestaståndet vidhöll naturligtvis in pleno hvad ståndets
mangrant i stora deputationen röstberättigade medlemmar yrkat
om andliga censurens bibehållande, och detta blef slutligen äfven
ständernas beslut.
Det skulle leda oss allt för långt att närmare redogöra för
innehållet af den sedermera vid årets slut, den 2 Dec. 1766 utfärdade
tryckfrihetsförordningen; den finnes i tryck tillgänglig och har
dessutom af flere forskare blifvit återgifven *).
Vi hafva sett, hvilken lysande seger Chydenius i teorin
lyckades med ordets och sanningens magt vinna för tryckfrihetens sak,
men på samma gång hafva vi mött en mängd till censurens försvar
framstälda yrkanden, de der genom sin art och beskaffenhet på
det tydligaste angifva, huru litet åtskilliga af denna tids ledande
personer ännu voro i stånd att uppbära tryckfrihetens
grundsatser. Samtidigt inträffade också en händelse, som satte
veder-börandes intresse för yttranderätten på ett svårt prof, och detta
så varma frihetssinne visade sig nu i sitt rätta ljus: tryckfrihetens
försvarare, nyss segrare, vardt sjelf offret, (det sista under
Frihetstiden), för det häfdvunna och ännu ej lagligt upphäfda
trycktvånget. Och dock kämpade han äfven denna gång för åsigter,
hvilka efterverlden och historien måste till fullo gilla.
Den första antydningen om Chydenii ståndpunkt i
finansfrågan finna vi i hans första, 1763 skrifna broskyr om
folkutflyttningen, detta märkeliga lilla förstlingsarbete, som redan innehåller
en tydlig grodd till hans sedermera utkämpade mångsidiga strid
för friheten. I denna skrifts §§ 22 och 34 framhöll han klart och
bestämdt orimligheten af att hafva ett obeständigt dalervärde och
*) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. VIII, sidd. 7427—7435
innehåller besagda förordning, dock med sådana verbaländringar i formen, som uti
nämnda lagsamling är regel. Innehållet af denna Sveriges och Finlands
första tryckfrihetslag refereras för öfrigt af Rydin, Om Yttrandefrihet
och Tryckfrihet, sidd. 155—165, Lagus, Juridiskt Album II, sidd. 2—20,
Naumann, Sveriges statsförfattnings-rätt, nya upplagan, sidd. 347—350, m.
11. författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
