Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I öfverensstämmelse med sin tidigare intagna ståndpunkt*)
tager Chydenius här i försvar landthandeln som „en liten men
oumbärlig lem i rikskroppen“, bevisar huru den bidrog till enskild
vinst och var till nytta för riket i gemen samt åberopar äfven
flere utländska bevis för sina satser. Han, de mindre städernas
insigtsfulle försvarare, visar här samma oegennyttiga intresse
äfven för landtbefolkningens naturliga rättigheter, — en vid denna
tid sällsynt opartiskhet. Men han framställer icke nu sina
åsig-ter med samma ungdomliga segervisshet som ett årtionde förut.
„Obevandrad i verlden, trodde jag att sanningar, som af
mennisko-slägtets försvarare blifvit lagda i öppen dag, skulle ibland ett
tänkande folk verka öfvertygelse och fördunkla mörkrets och
egennyttans irrblosss“, säger han i sin af handlings början, men icke
utan berättigadt missmod i känslan af att stå nästan allena om
sina åsigter, utbrister han mot dess slut: „men hvem är det, som
tänker för frihet? En och hvar ar så insnärd i regleringar och
ordningars bibehållande, att jag tror det värda sällskapet
öfver-hopas med flere svar emot landthandeln än för den.“ — Årtionden
förgingo äfven, i Finland nära ett århundrade, innan lagstiftningen
vågade taga ut det steg, som Chydenius med beundransvärd
klarsynthet fordrat 1765 och 1777. Han förtröttades emellertid icke
i sin kamp till de förtrycktes och ringastes försvar. Redan
följande år 1778 erbjöd sig också till behandling en ny fråga, hörande
oskiljaktigt till det ämne, som först lockat honom att uppträda
som politisk skriftställare, men emellertid värd att närmare
utläggas. Frukten af hans häråt egnade uppmärksamhet blefvo
bro-skyren och tidningsartiklarna om tjenstehjonens naturliga rätt.
Dessförinnan hade Chydenius dock i sin hemort uppträdt
vid ett tillfälle, som ej är utan sin historiska betydelse, emedan
det bidrager att karakterisera den i norra Finland rådande
enhälliga opinion, hvilken omsider lyckats besegra stapeltvånget och
Gustaf Adolfs handelsordinantier.
Den 1765 vunna stapelfriheten ansågs ej vara fullt tryggad
till sitt bestånd, sedan 1772 års revolution rubbat så mycket
annat af Frihetstidens verk; ett återvändande till Gustaf Adolfs
lagar var för öfrigt de mägtiges slagord och lösen, och icke utan
berättigad oro motsåg man särskildt i Österbotten de
omkastningar, hvilka en kortsynt men inom inflytelserika kretsar ännu
rådande opinion möjligen på de åter öppnade kabinettsvägarne
skulle lyckas genomdrifva. Men den 6 Oktober 1777 stadfästes
de österbottniska städernas stapelfrihet af Gustaf III, och denna
nyhet, länge efterlängtad, väckte i den ifrågavarande landsorten
så mycket mera glädje. Sedan konungen sålunda befriat dessa
stapelstäder „för all tid ifrån vidare försök att kastas under ett
för stad och land högst skadligt tvång i handeln, skulle denna
stad (Gamla Karleby) gjort sig i högsta måtto brottslig, om den
*) Jemför i synnerhet Politiska skrifter sidd. 128, 129 och 231.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
