Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dess renhet och enhet; på dessa och andra skäl afslog talaren
förslaget.
Kyrkoherden, doktor Nensén yttrade, huru högeligen det
grämde honom att man vid denna såsom vid flere föregående
riksdagar böijat ett försök, som derest det skulle lyckas, ej annat
kunde än förstöra den ro och lugn den evangeliska församlingen
en rund tid åtnjutit. Det grämde honom tillika, det man sökte
kasta den skugga på prestaståndet, som skulle det vara intolerant
och lägga hinder i vägen för landets uppkomst och välfärd; han
ville dock förmoda, att ej många hyste dylika tankar. Den som
betraktade saken på rätta sidan torde finna, att det ej hängde
så till sammans, som det vackert i utströdda papper afmålades;
åtskilliga sekter, i synnerhet katolikerna, plägade väcka split och
oenighet, hvarför de äfven i Preussen, der frihet var rådande,
någon tid åter blifvit hållna under starkare tvång; äfven i Sverige
hade de öfvat proselytmakeri vid blandade äktenskap, och om fri
religionsöfning medgåfves, komme säkert den evangeliska
församlingen att lida men och intrång. Också kunde andre
trosför-vandter nöja sig med rättigheten att öfva sin gudstjenst i
ministrames kapeller, helst de evangeliske i katolska länder icke egde
större förmåner. Talaren befarade äfven, att det gjorda förslaget
skulle öka den lättsinnighet och det fritänkeri, som redan böijat
i riket nog synbart visa sig. Den åsyftade inflyttningen af
skickliga industriidkare torde ej heller genom förslaget ernås, då Sverige
icke i likhet med grannstaterna kunde locka dem in med stora
penningesummor; talaren måste således afstyrka den påyrkade
religionsfriheten.
Biskop Celsius ville med afseende å frågans vigt framhålla,
huru enhet och renhet i religionen allt sedan reformationen legat
Svea innebyggare ömt om hjertat. Inrättningen af ett enda
katolskt kapell hade haft bedröfliga följder i Johan III:s tid; utan
att befara slikt, kunde man dock förutse, att katolikerne ännu
kunde försöka våldsamma medel till sin läras utbredande.
Talaren åberopade äfven regeringsformens och prestaprivilegiernas
föreskrift, och fann särskfldt, att ingen prest borde önska deras
ändring. Det hade derför „ej annat kunnat än smärta hvarje
rättsinnig, då man icke dess mindre uti tryckta skrifter och
memorialer funnit religionsfriheten yrkad ur nog lösa grunder, dem
ej alla förstå att rätteligen pröfva; der säges nemligen, att
främlingen blef liden i Israel, men man nämner icke, att han borde
förut erkänna de Noakitiska lagar; vidare anföres, att Salomo
nyttjade ett stort antal främmande folk, utan att uppgifva, hvad
följder för religionen och riket sådant slutligen med sig förde;
man har äfven orätt sammanblandat tolerans med religionsfrihet,
der de likväl vida vägnar äro afskilda: främmande
religionsför-vandter blifva här tolererade — — men religionsfriheten eller
rättigheten att hafva offentlig gudstjenst har i alla väl bestälda
stater blifvit ansedd för mycket betänklig“, o. s. v. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
