Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
period är ute. Af en hel hop smärre konster är skadan mindre
synbar; derföre kunna de väl försvaras i flere sekler med full öfvertygelse.
Det är makalöst, hvad statsklokheten stigit i v&r tid i Europa och i
synnerhet hos oss; det enda som jag saknar, är erkännandet deraf, att
vi intet känna ännu någon stat rätt. Vi åtnöjas ej dermed att se en
stat på den enfaldiga sidan, som allmagten velat vända åt menniskoma,
utan vilja med våra klumsiga fingrar sätta allmagtens mästerstycke i jemn
rörelse och cirkla om alla hjulen efter vår egen smak, fast vi med föga
heder måste lemna det mera haltande ifrån oss, än vi emottagit det
samma.
Mån icke landttullar, skrå- och myntordningar, landthandel,
produktplakater, stapelstäder, privilegier, societeter, kompanier m. m. behöfde
en närmare granskning, så att en svensk man hunne lära känna sina
skyldigheter och i öfrigt blefve fri för oskäligt tvång och egennyttans
tyranni? Man befarar väl, att hela samfundet vid så lösa tömmar,
skulle alldeles falla öfver ända, men erfarenheten talar tvärt om, att
ju mera ett folk nyttjat af denna frihet, ju ansenligare har ock dess
tillväxt på rikedomar och medborgare varit; men ju mera
inskränkningar äro gjorda deruti, ju fattigare folk. Kinesen kan tjena för
exempel till det förra och vi sjelfva till det senare. Ej heller gjorde
friheten egenteligen någon rubbning i näringarna, utan satte dem alla i
mera lifaktighet och rörelse.
Sker detta intet, utan tvånget kontinuerar i näringame, blifver
all uppmuntran till industri dödad; arbetarena fängslas och betungas af
sjelfva inrättningarna; rättegångar, lagskipare och papperskonsumtionen
[skola] dag från dag under den bästa tillsyn märkeligen tillväxa på
näringarnas bekostnad, till dess att embetsmän ändteligen i brist på
mera saft af näringarna fälla sina fjädrar och blekna bort, sedan de af
hunger uppätit sin moder.
Jag önskar af hjertat, att denna min spådom aldrig måtte sannas,
men tror ock i vår nuvarande ställning intet annat kunna hända, om
det ej redan händt. Jag befarar i denna del så htet af efterverlden
någon skamfläck, som Cicero då han hoppades själens odödlighet. Här
är klaven till fosterlandets hjelp och rätta botemedlet emot
utflyttningar. Ty antingen skall en medborgare kunna inbillas att vara fri med
bultar om benen, eller skola de lossas, så att en svensk kan berömma
sig: när jag fruktar min Gud och lyder min öfverhet, är ingen i stånd
att oroa mig. Ingen får fängsla mig på blotta misstankar, ingen föra
mig för rätta, utan [att] jag vet min anklagare; ingen får genom tortyr
tvinga mig till bekännelse, innan jag är öfverbevist; ingen röra det
minsta af min egendom eller taga en jordlapp ifrån mig; ingen hindra
mig att föda mig på ett oskyldigt sätt, när och hvarest jag kan.
Sådan var egenteligen en romersk borgarerätt, som utländingar under
frihetstiden köpte så dyrt, men som deremot i tredje seklet ej mera
gälde sex öre, när nationen förlorade sin frihet.
Vår lösdrifvarehop förekommer mig såsom länge jagade hjortar;
de höra knappt en knäpp, förr än de rusa till vägs, fly bort och ropa:
vestigia nos terrent. Här äro giller och snaror allestädes lagda ut för
dem. Hafva de träffat det öde att födas af en dräng, torpare eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
