Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl med en medborgare som utländingar utbyta varor och penningar,
som högsta magten finner på bästa sätt befordra hvar och en enskilds
och hela rikets sanna väl? Så stora förändringar, som nu ett rikes
handel så i anseende till in- som utländingar är underkastad, så nödigt
blifver ock, — om ett rike alltid skall föra den nyttigaste handel, —
att denna författning förändras efter omständigheterna.
De varor, hvarmed ett rike för hundrade år till baka dref den
profitablaste handel, kunna till äfventyrs intet nu finnas och tvärt om,
eller af utländingen nu mera ej så dyrt som förr betalas. De
handelsplatser, som förr gåfvo den säkraste vinsten utomlands, kunna nu
betala varorna sämst; derföre fordrar försigtigheten att söka upp nya
han-delsntsigter. De inrikes städer, som vid denna ordinantiens utfärdande
till sin lofliga tillväxt behöfde ett större tillopp af varor och folk, kunna
nu genom samma författning hafva vuxit så högt öfver alla andra
städer, att all jemnvigt är förlorad, och andra måste buga för deras styrka.
Det bör alltså handelsordinantiemas förändring så mycket mindre anses
för något inbrott i lagarna, som ju oftare de efter det allmännas behof
oveldigt förändras, ju kraftigare medel måtte de blifva till ett rikes
handels tillväxt. Huru obilligt åberopas icke då handelsordinantien af
år 1617 som en fundamental-lag i våra tider, stäld efter den
handels-situation, som var i Sverige för in emot 150 år sedan? Härvid är
ock märkligt, att 3 år före ofvan nämnda [stadga], utkom år 1614 den
10 Februari en annan handelsordinantia, som bland annat [i] § 8
förbjuder Stockholm och alla andra sjöstäders boar att handla i uppstädernas
frimarknader och all handel i landsorterna med andra än
uppstadsbor-gare; men huru kom det till, att denna författning måste strax efter
3 år förändras, (och nu vill man, att den derpå skedda förändring
skall blifva evärdeUg)? Jo, det var denna näst anförda 8 §, som blef
ett agn i ögat och en bom för Stockholms stads borgerskap, samt
hindrade dem från sin oinskränkta handels utöfvande med alla uppstäders
förfång. Derföre blef ordinantien af 1614 af Stockholmsboama påtald,
dock samma år stadfäst, med tillsägelse, att om i denna § någon
ändring sker, så måste hela ordinantien falla, och uppstäderna få strax
fri seglation, emedan dessa båda omständigheter vore uti ett oskdjaktigt
sammanhang med hvarandra. Men här halp hvarken bevis eller
förordningar, utan man arbetade i denna sak, tills en ny handelsordinantia
utkom, sådan som de åstundade, år 1617. Skall en för 145 år sedan
så utverkad författning nu blifva en grundlag för ett fritt samhälle? Nej,
det må aldrig ske. Eller hvad säger jag? Ja, må göra; låtom oss
antaga den för en grundlag, och se om Stockholms handlande sjelfva
hållit den i det värde, som dé vilja andra skola hålla den.
Bemälte ordinanties § 10 förbjuder Stockholms och andra
sjöstäders handlande, att drifva någon köpslagan i koppar och jembergslagen,
som allenast skola blifva försörjde af uppstädeme. Jag frågar allenast,
hvilken stads handlande är det, som upphandlar det mesta jernet från
bergslagen, och hvem förser dem med deras mesta behof? Lika så
har den äfven i andra mål undergått förändringar, i det somliga, som
här uppräknas bland stapelstäder, sedermera hafva gått i mistning af
samma förmån, men andra, som här ej nämnas, fått henne. Hvem ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
