Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nn möter mig den andra flocken af skål, som söker visa den
föreslagna stapelfriheten vara riket i gemen, kronan, Stockholms stad
och bergslagen till obotlig skada, samt öster- och Vesterbotten sjelf till
alls ingen nytta.
I detta afseende anförer man en samling af vackra och grundade
tankar, dem man sedan söker lämpa efter sina afsigter, till skygd för
det, som borde bevisas.
Vi vi^ja anföra dem i korthet och tillika öfverväga, om de föda
af sig de slnt, som man från dem söker härleda.
Man påstår sjelf, att det allmänna bästa bör anses såsom den
yppersta lag vid näringars grundläggning uti ett politiskt samhälle.
Hvad härligare samfundslag [finns väl] än denna, när den i möjligaste
måtto allenast är lämpad efter hvar enskilds förmån, som lefver inom
samhället? Hvad är som mera kan öka tryckta medborgares hopp om
räddning från undergång, [än] då de tro sig för hvar oveldig kunna
ljusligen visa sitt lidande ej vara enskildt, utan med det allmännas
för-derf på det närmaste förknippadt?
§ 17.
Det är ganska väl sagdt, att hvar och en stad och landskap i
ett rike hvarken kan eller bör idka en och samma handtering och
rörelse tvärt emot naturens egen författning och orternas olika afkomster.
Men hvem kan väl häraf leda den följd, att en stad i ett rike måste
i evärdeliga tider sälja alla sitt eget lands afkomster på en enda plats
i hela verlden och för det pris, som honom der bjndes, men i fall
ingen der vill emottaga dem, vara tvungen att återföra dem eller se
dem förlorade, ej heller få söka sin utkomst på något annat ställe, —
och för allt detta ändock ej se sig säker, att få der sina nödvändigaste
behof en gång?
Norrländingame hafva ännu aldrig bjudit till att drifva bandel
med andra än deras eget lands produkter. De hafva aldrig tänkt afstå
ifrån den förbindelse att för sin del, så långt de förmå, bidraga till
hela samfundets upprätthållande. De beklaga allenast, att de i brist
på en fri rörelse ej förmå med det eftertryck, som de önskade, hjelpa
till ett så välsignadt ändamål. De såge ingenting hellre, än att kunna
förse Stockholms stad med smör så tillräckligen, att engelsmannen i
den afsigten aldrig mera vågade sig hit. De se möjligheten, att skaffa
sina landsmän föda, då 4 eller 5 tunnland af deras vidsträckta mossar
uppodlade gifva ett ymnigare bete, än många hundrade i sitt naturliga
skick; men här saknas drift och rörelse. Det gör dem ondt, att se
ett vidsträckt land af den härligaste belägenhet ligga ofvanföre sin
sjökant, utan förmåga att afhemta något derifrån. Det svider uti dem,
att höra tusendetals tunnor af finsk spanmål ruttna bort i Savolaks, och
intet få något deraf, utan nödgas rycka brödet ntur sina medborgares
munnar i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
