Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskan är af naturen så fatt, att hon behöfver andras hjelp,
och måste derföre samla sig i större eller mindre samfund; men så
snart det är skedt, blifver detta oförtöfvadt ansatt af fiender, dels utom,
dels inom sig. Historien vittnar ock, att de utvärtes [fienderna] ej på
långt när störtat så många samhällen öfver ända, som de, hvilka dolt
sig i medborgares drägt. Men det är underligt, hvarföre de fleste
stater hafva sina ögon uppmärksamma på dem, som finnas utom samfundet,
men lemna ofta svärdet bart i deras händer, som äro inom det
samma, då vi likväl borde veta, att menniskan är lik sig sjelf hvarest
hon är och alltid lättare har tillfälle att skada under en patriotisk
kappa än i en fiendes skapnad, under ett falskt förtroende än i fullt
harnesk.
Fria nationer hafva väl på slutet märkt detta, men sällan förr
med tillbörlig uppmärksamhet, än de känt pilen i sitt bröst, bleknat
bort, hjertat fått dödande sår och friheten lutat till undergång.
Det var ömkligt, att se folkets domare i Rom ligga i sitt blod
slagna, redliga män omringas af basare och för en fader darten [1] i sitt
barns bröst vara enda medlet att försvara dess kyskhet. Men det var
för sent att tygla ett sjelfsvåld, som man i början lemnat lösa tömmar.
Ockerlagarnas missbruk stucko så stora egendomar uti vissas händer,
att man på en gång kunde sätta upp hela friheten på spel, och då
måste hon förloras; det kunde sedan vara lika mycket, hvem som fick
hedern deraf.
Det var då mera ingen gåta hos de romare, att stora egodelar
hos vissa personer voro äfventyrliga för friheten; dock var ingen mera
i stånd att gifva egennyttan en släng, om han ej ville hafva två till
baka.
Hvar och en fri stat, som ej tager noga och sorgfällig akt på
denna invärtes fiende, måste utan krig, pest och missväxtår så visst
falla öfver ända, som ett urverk måste stadna, då driffjädern brustit,
om man aldrig så ofta satte pendeln i rörelse. Häraf kan man se,
huru det är möjligt, att den största nationela vinst i handel och rörelse
kan, då den faller i få händer, vara riket långt skadligare, än då det
genom krig förlorar en hel provins. Så kärt det alltså är för en
nation att bibehålla sin frihet, så uppmärksam måste hon ock vara på
de rikedomar, som samlas på några vissa ställen. Det allmänna eger
väl ingen rättighet till privates egodelar, när de likmätigt lagarne
tillfallit dem, men deltager ock på andra sidan uti fosterlandets förderf, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
