Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för utländingar att vid finska varors afhemtande få komma dit med salt
till barlast, som i kongl. resolutionen på allmogens allmänna besvär af
den 28 Juni, § 45, afslogs. Följande riksdag 1734 tilltog dyrheten,
och folket förer en bitter klagan, den kongl. maj:t lofvar i resolutionen
på allmogens allmänna besvär af den 17 December samma år, § 51,
med all flit afhjelpa, dels genom ymnig tillförsel, dels ock andra
tjenliga utvägar, hvilket likväl var en ren omöjlighet, sedan hans kongl.
maj:t [genom] 56 § i resolutionen på städernas allmänna besvär af den
12 December afslagit saltets införsel. Vid 1739 års riksdag fördes samma
klagan af svenska städer, som kan märkas af kongl. resolutionen på
städernas allmänna besvär af den 12 April.
Vid 1741 års riksdag nödgades hela allmogen klaga, och kongl.
maj:t trodde saken blifva hulpen genom brefvet af den 1 Oktober, som
är till öfverståthållaren och landshöfdingarna, om förteckningars
insändande öfver det inkomna saltet, med mera; så att hans maj:t i
resolutionen på allmogens allmänna besvär af den 1 September § 14
försäkrar, att salt hädanefter, både till en tillräcklig qvantitet och för ett
skäligt pris skulle stå att erhållas. Härvid är ock det märkligt, att
oaktadt hans kongl. maj:t, i ofvan åberopade bref af den 1 Oktober
lofvar, i fall saken dermed ännu ej blefve hulpen, [att] taga samma mått
med salthandeln, som med spanmålen tillförene tagna voro, neml. slita
den lös ifrån produktplakatet, ses likväl, ehuru dyrhet och klagan mer
och mer öktes, detta steg vara hindradt, tvifvels utan genom
monopolisternas bearbetande. 1742 den 29 Maj anbefaltes en åttondedels
nederlag af alla saltladdningar, men oaktadt allt detta steg varan, ty hon
var uti få händer; och nöden blef så stor, att kongl. maj:t i
resolution på allmogens allmänna besvär af den 10 September 1743, §§ 55
och 56, måste vidgå, att allmogen råkat uti ett utblottadt tillstånd, (och
derföre ej kunde hjelpas, utan något inbrott uti produktplakatet) och
att dyrheten på salt onaturligen tilltagit; — hvilket bör tagas för så
mycket ovedersägligare bevis till de förderfliga monopolier, som i
salthandeln voro rådande, som kursen denna tiden ännu ej hade så
synnerligen hunnit fälla vår daler och blanda den apparenta med den
verkliga dyrheten. Hvar riksdag allt sedan hafva kung och ständer
arbetat att hjelpa handeln, bland annat äfven genom saltkontor och
determineradt pris på saltet, men så förgäfves, att höglofl. ridderskapet och
adeln vid sista riksdag, i protokollsutdrag af den 24 April 1762, till
de öfriga respektiva stånden förer en svår klagan: „att de aflägsnare
orter icke ens för sedlar och knappt för kontant skiljemynt kunnat få
några marker salt, och att samma brist ökt sig just i en tid, då ständerna
länge mödat sig den afvärja, och de hemma varande med åtrå väntat
på riksens ständers kraftiga åtgärd härutinnan“. Det var ock ömkligt,
att riksens höglofl. ständer måste sluta en så lång riksdag, utan att
kunna hjelpa denna saken, emedan saltet, som om sommaren 1762
gälde 30 daler tunnan, vintern derpå såldes till 50 daler k. m. i sjelfva
Stockholms stad, och blef [detta] ett vittne derpå, att hvarken
kontrakters eller lagars ord äro nog mägtiga att tygla egennyttan, då hon på
någondera sidan njuter betäckning af författningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
