Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppundet, men föll strax derpå de 3 första åren till 8 och vidare till 6 à 7
riksdaler skeppundet, som varade vid pass i 20 års tid. Våra öfriga
exporter hafva i proportion måst undergå samma öde. Men hvar
ligger orsaken dertill?
Den är så naturlig, att hon af den enfaldigaste kan begripas, men
ock tillika så stridande emot nationens, ja, jag vågar nästan säga hela
Europas tankesätt, att jag ej kan vänta mig bifall af andra än dem,
för hvilka ämnet är nytt, och snillen, som ej snärjas af fördomar och
egennytta.
Jag bygger min sats uppå tvenne grundsanningar uti handeln.
Den förra är, att ju flere köpare på en marknad inställa sig, ju bättre
betalning får säljaren för sin vara, och tvärt om. Den andra är, att
varan aldrig kostar så mycket, när jag nödgas bjuda ut henne, som då
köparen måste söka efter henne.
Våra större stapelstäders handlande sågo ganska väl, huru
engelsmän och holländare i de förnämsta inrikes hamnar lågo i vägen för
deras afsigter; de undersålde dem uti salthandeln, eller nödgade dem
att gifva sina medborgare köp; de falkade på vårt jern och andra
exporter och bjödo kapp med våra egna handlande, så att det icke gick
an att monopolisera på oss. Man såg lika väl på ena sidan, att
hvarken portugisen eller spanioren, i brist på sådana exportabla varor,
som till införsel i Sverige voro frigifna, någonsin seglade hit, (i anseende
till hvilka produktplakatet var nödigt), och på andra sidan, att
hvarken holländaren eller engelsmannen kunde finna sin räkning [vid att]
med något betydande antal fartyg komma hit, då de ej fingo lof
att bruka salt i barlast eller diverse sorter styckegods att assortera
sig med.
Våra Stockholms handlande märkte, att ej allenast uppstäderna
och hela landet, utan äfven de mindre stapelstäderna skulle nödgas se
dem i händerna om alla sina utländska behof, då de sjelfve ej egde
några i salthamnarna begärliga varor att segla med, och utländingarna
blefve hindrade att bispringa dem. Hvad hände? Produktplakatet
utfärdades: köparena af våra exporter blefvo få; derföre måste de
förnämsta af dem falla i pris, till dess de fleste bruksegendomarna kommo
uti sjelfva exportörernas händer, så att medborgarena sjelfva måste
köpa jernet af dem och det nog dyrt.
När få utländingar kunde komma in, måste de [inländske] sjelfva
exportera det mesta af vårt jern, och det lilla som utländingen kunde
taga, måste han betala så mycket mindre, som hans frakt med barlast
hit kostade honom mycket. När engelsmannen och holländaren genom
produktplakatet blefvo satte utur stånd att med fördel afhemta jernet,
hindrades vi med det samma att få det af dem skäligen betalt, om
det icke förut var upptingadt, ty vi måste då bjuda ut varan, och sälja
den hellre till underpris, än våga oss på en ny och kostsam resa utan
att kunna vara förvissade om att på en annan plats blifva bättre
bemötte. Härigenom sattes vi alldeles utur stånd, att med vårt jern
drifva en kurant handel utomlands. I denna författning ligger ock
grundorsaken till upplag i egna stapelstadsvågar och det derför så
dyrt inrättade jernkontoret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
