Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då faller penningeintresset, då uppsökas äfven de mindre
näringar, som under hög penningeränta ej kunna påtänkas eller drifvas,
såsom mindre lönande. Med ett ord: monopolier, vexelvingleri och
national förlust kunna aldrig uppkomma, om de ej skyddas af lagarna, men
väl underhållas, sedan de en gång fått rota sig.
Genom en besynnerlig skilnad emellan upp- och stapelstäder
hindras utländingen att i en stor del hamnar uppsöka varor och med
kontant betala dem. De måste hembjudas stapelstadsbon; vill han icke
betala dem, är ingen utväg att få dem sålda. Idogheten förlorar en
stor del af sin uppmuntran, tillverkningarna minskas och penningarna
begynna strömma ut. En god vinst för nationen!
§ 27.
Produktplakatet hindrade utländingar att med någon fördel besöka
de mindre stapelstäderna, då de ej uti dem af egna produkter kunde
afsätta hela laddningar och med andra varor ej fingo vara assorterade.
Få af dessa städer voro, som hade af egna exporter hela
skeppsladdningen; derföre måste de säljas i de större stapelstäderna.
Holländaren och engelsmannen fingo intet mera förse dem med salt, ej heller
lönte det mödan att segla med barlast till Portugal efter det samma,
utan måste det äfven köpas från de större.
Är icke det märkligt, huru handeln drog sig ifrån det öfriga af
riket på några få ställen. Namnet af stapelstäder var väl qvar, men
gagnet för de flesta verkligen borta.
Det hade dock gått någorlunda an med vår handel, om helst
utländingen fått i de största städerna idka en fri handel, och genom
täflan mota inrikes egennyttan. Men han finner föga sin uträkning
dervid, sedan han alldeles blef stött utur salthandeln, som då föll i några
få medborgares händer, i hvilkas välbehag det stod att förse riket med
denna vara eller ej, och till hvad pris dem behagade.
Antalet af köpare för våra exporter minskades således.
Tillverkningarne stadnade qvar i tillverkarenas händer, eller såldes till
exportörerna med förlust. Förlusten trängde en stor del egare från sina
egendomar, som måste falla i exportörernas händer, eller gjorde de
förra skattskyldiga hos de senare.
Att afhjelpa detta onda blef jernkontoret inrättadt, som skulle
lemna förlag åt fattiga bruksegare, då jernet förlorade sitt värde; men
antingen det fallit i de fattigas eller förmögnares händer, är allom
bekant.
Redbara myntet föll vid banko-transportsedlarnas utfärdande i
banken. Importerna kunde då ej betalas med pengar, eller något redbart
mynt utföras till deras afbetalning, utan allt måste ske genom vexlar
på exporter, som för hela kronans och rikets rörelse måste tagas utur
få händer, och hvilka derföre kunde föröfva med vexlarna ett
fullkomligt envälde. Handelsfriheten blef således undertryckt, och jag vet icke,
om man derföre hafver fog att blott skylla personer. Saken var så
stäld, att friheten skulle förloras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
