- Project Runeberg -  Politiska skrifter /
134

(1880) [MARC] Author: Anders Chydenius With: Ernst Gustaf Palmén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag hörer klagan öfver folkflyttningar, och ser tillika många
anstalter, som jaga folket ut. Vi vilja befrämja industrin, men lägga
likväl hinder i vägen för den idoge att få föda sig. Vi säga, att landets
välmåga skall befrämjas, och förbjuda en hel provins att få köpa sig
bröd, blott under förevändning att hindra lurendrejerier. Man fordrar
lydnad emot öfverhetens befallningar, och de äro likväl så många från
flera sekler till baka, att lagläsare sjelfva få igen dem med mycken
möda, och ibland sådana, som näppeligen kunna efterlefvas, utan att
[många] förgås i elände.

Här klagas om undervigt i handel, och vi hindra hvarandra, så
mycket vi kunna, att fä sälja sina varor till utländingen. Vi vilja vidga
handeln, och arbeta på dess inskränkning inom 15 eller 20 personer.
Vi utmärglas af hög kurs, och söka likväl med all magt att binda
remittenterna vid så få trassenter, som möjligt är, hvilka utom dess redan
ega öfver kursen ett fullkomligt envälde.

Vi arbeta derhän, att öka den nationala vinsten, och sysselsätta
tillika vårt folk med sådant arbete, der de knappt förtjena vatten och
bröd om dagen. Vi tänka på rättegångars förkortande och laglydnad,
och öka likväl dagligen våra lagar, så att domaren sjelf får med möda
igen dem af registret, och knappt en hundrade del känner sina
skyldigheter. Säg mig då, min välsinnade läsare, hvad som af allt detta skall
blifva till slut?

Jag för min del kan ej annat än sjunga med verldsföraktaren
Lisidor:

Af allt hvad jag här hör, jag inga tankar samlar:
Jag ser så många ljus, att jag om vägen famlar.
Med buller och bevis man mig förvirrad gör;
Och fast jag svenska kan, jag vet ej hvad jag hör.


§ 33.

Jag har på allt sätt sökt, att kunna utbena helst en enda liten
näringsgren, och i mina tankar utstaka de författningar, som dervid
borde göras; men har allestäds, så snart jag ej blifvit ledd af
sjelfkärlek, mött oöfvervinneliga hinder, och derföre ej kunnat komma utur
fläcken, i synnerhet för de i § 11 och följande anförda orsaker.

När jag gick till råds med förfarenheten, blef jag snart varse,
att ju mera friheten fått vara rådande i någon näring, ju större har
alltid dess tillväxt varit, och tvärt om; och ju jemnare denna frihet
har funnits vara utdelt, ju naturligare hafva näringarna stått i jemnvigt
mot hvarandra.

Andra staters sätt att umgås med näringarna lärde mig äfvenledes,
att friheten alltid blef måttstocken till deras höjd. Men hvart åt jag
vände mig, såg jag egennyttan så skansad inom författningarna, att hon
på alla ställen var svår att utrota, men på de flesta alldeles
oöfvervinnelig.

Ju närmare jag begynte att efter friheten afmäta våra näringar,
ju mera tycktes jag se möjligheten att upplifva dem; jag slapp mitt
ängsliga bryderi om näringarnas företräde och mångfaldiga författningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/capolitisk/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free