Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekymrad derom, huru han kunde hindra dem, och glömmer ofta bort
hvad han sjelf förlorar i det samma.
§ 4.
Förbud emot varors utförsel, har i alla tider ökat brist derpå;
men ingen annan nation har kunnat blifva mägtig och rik, än der
handeln varit fri.
Då Holland 1725, till att hämnas på svenska produktplakatet,
utfärdade sitt retorsionsplakat, tog provinsen Zeeland deruti alldeles ingen
del, utan fann det skadligt för dess egen handel; men än värre
belägenhet måste det rike råka uti, der medborgare hindras inbördes att
tillreda varor och med dem betjena hvarandra, och då de ej med sina
tillverkningar få sjelfva skaffa sig in sina behof, utan några få träda i
ett fullkomligt förmynderskap af all handel och näring, [så] att deras
medundersåtar ej få efter behag disponera annat, än den derigenom
timade förlusten.
När skrån ega rättighet att föröda många tusende menniskors
tillverkningar, som äro utom dem, utan att behöfva fråga derefter, om
tredjedelen af dem satte lifvet till derigenom; när 20 å 30 associerade
personer blifva de endaste uppköpare af flere hundrade
skeppsladdnin-gar, utan annan lag än eget godtycke; när 60 å 70 millioner måste
årligen gå ut och in genom föga mer än 40 å 50 mäns händer, utan
minsta kontroll, med den egennytta, som vid ut- och införsel blifver
möjlig — då har ett rike, om det ock vore midt uti frihets lugnet,
råkat under ett herravälde, som snart måste verka dess undergång.
Om societetema ville för sin frihet föda alla dem, som de gjort
sysslolösa, om stapelhandlande ville betala alla de varor, som dit kunde
föras från uppstäderna, till det pris, som de någon annorstädes inom
riket gälla, och om grossörer ville betala exporterna till det pris de
utomlands kunna säljas till, frakten och skälig vinst oberäknad, och
trassenteme sälja vexlar till ett i det närmaste stadgadt pris för alla,
som åstunda dem, och om de i allt detta kunde ställas för hårdaste
ansvar och förmås till ersättning, — [då] vore icke särdeles orsak, att klaga
öfver förmynderskapet; men som alla dessa [vilkor] icke annat äro, än
omöjliga suppositioner, är ingenting vissare, än att nationen öfverlemnat
sin välfärd och egendom utan redo och ansvar i dessas händer.
Men hvarföre har nu icke kritikus uti sin skrift rört vid denna
sak, ett ämne, som väl förtjent ett omständligt svar, men [som] ännu
måste till allmänhetens oro saknas? Mån undersökningen häraf är en
dårskap ? Mån myndighet i en fri nation är i stånd att gifva oss
öfver-tygelse? Mån det vara nog dermed, att man säger: Sverige är
hvar-ken Kina eller Holland? Det veta vi alla förut; men här måste af
kritikus bevisas, att då andra stater, efter sin store stiftares ordning, genom
frihet hunnit till rikedom och välmåga, samma ändamål här kan vinnas
genom snörrätt deremot stridande medel.
Kritikus påminner oss, „att behålla det vi hafva, att ingen må
taga vår krona“, hvarmed han förmodligen förstår vår sällhet; men han
är icke i stånd att öfvertyga oss derom, att vi nu mera hafva någon,
eller att den genom våra härtills tagna författningar någonsin kan behållas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
