Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändamål, nemligen att kommendera jernprisen. 4) Huru hade egna
handlande 1735 och de följande åren kunnat använda bankolånen till
bergslagens undergång, om utländska expediter och bihandlande jemnte
dem fått vara förlagsmän i bergslagen? 5) Att jempriset 1742 och
1743, 7 å 8 år efter öppnade bankolån, var 40 h 48 daler
skeppun-det och således föga lägre än de föregående åren, då ännu inga lån
voro beviljade. 6) Att de författningar, som åren 1723, 24, 25 och
1726 blefvo tagna om utländska expediter, produktplakatet och dess
förklaringar m. fl. [påbud], ej annat kunde än naturligtvis sätta handeln
i få händer, och med det samma bygga monopolier. 7) Att
förlags-männema i anledning deraf voro få, redan långt före år 1735, emedan
de annars ej varit i stånd att strax det följande året slå ned
jempri-sen till 36 ä 49 daler.
Af allt detta ses således, att bankolånen ej voro det första onda
i vårt handelssystem till bergslagens och rikets undergång, utan bör
[dess orsak] sökas i de långt före den tiden utkomna författningar och
inskränkningar i -vår handelsrörelse, utom hvilka ej allenast bankolånen,
utan ock hela jem- salt- och vexelkontoren, m. fl. [inrättningar] blifvit
onödiga, som icke annat äro än artiflciela monopolier att mota dem vi
sjelfva banat vägen för, och hvilka botemedels allra bästa verkan, om
de på bästa sättet blifvit förvaltade, aldrig blifver annat än endast
palliativ.
Min uppmärksamma läsare! Löp ej i hastighet öfver detta; ty
häruppå beror hjelpen för vårt allmänna. Äro vi icke ense om
orsaken till vår olycka, så måste vi äfven tänka olika om hjelpmedlen.
Är hufvudorsaken till vår ofärd i bankolånen allena, så är vår
olyckliga handels- och finans-ställning hufvudsakligen botad genom
deras indragande; men ligger den i våra hushåUsförfattningar och en på
monopolisk grund fotad rörelse, så måste uti dem någon väsendtlig
ändring ske, om vi efter lånens indragande ej skola stadna i likadan,
om icke värre penningenöd, än vi voro [uti] före de samma. Min
oför-gripliga tanke härutinnan har jag sökt bevisa med skäl, och tillika göra
den samma för dig begriplig.
Jag misstror alla konstiga botemedel; ty de falla förr eller senare
på rikets och undersåtarnes depens, och så liten förhoppning jag
haf-ver, att i vår tid uträtta något med det jag skrifver, så tryggt vågar
jag deremot vad deruppå, att vi utan hufvudsaklig ändring i våra
hushållsprinciper aldrig kunna hjelpas. Efterverlden skall en gång på vår
mull oveldigast skilja vår träta, då myndighet, fördomar och anseende
ej mera utgöra några skäl i saken.
§ 53.
Jag dröjde dervid nästan för länge; nu till vår första kritikus
tillbaka.
På pag. 30 går han in i våra äldre handlingar, och öfvervftger
desse tiders handelsställning i jemnförelse emot vår, — ett ämne, som
väl är värdt att granskas. Låt oss då följas åt en handvändning, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
