Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
An den, hvÄeu m&nga mindre grufliga fått förut Uppfcofsmannen far
en sådan skrift har jn förtjent en emot skriftens innehåll svarande med*
fart, som ej annat kan, efter kritici tanke, ftn bhfra lika gruffig och
ntmårkt i svenska historien, som sjelfva dess skrift. Når dn, min ii*
sare, häraf känner igen, hvad kritiei håg leker på, så har da lått att
sluta till vattuprofvens oveldighet.
Sftlla dagar, då svenske män få utan farhåga talas vid; då
o-skulden ej behöfver frukta för hot, eller sanningen för rådande vill*
farelser!
§ 72.
Tid första vatiuprofvet vill kritikus bevisa, att produktplakatet
hvarken drifvit ut vårt folk, eller användt dem på sådant sätt, som
för riket varit mindre fördelaktigt, utan tvärt om, att det qvarhållit
flere tusende, som från jordbruket fördrifna, dymedelst funnit ibland
sjöfolket en säker fristad.
Hvad nu det första beträffar, huruvida produktplakatet kan ega
någon del i folkets utflyttning eller ej, så hafver väl auktor i den
delen icke uttryckligen yttrat sig; dock så länge kritikus är ense med
honom deruti, att utflyttningarna hafva något verkligt ondt till orsak,
hvarföre de ske, och det på flere ställen i denna afhandling är å daga
lagdt, hvad bedröflig verkan sådana förbud haft uppå vår välmåga, så
lärer icke påföljden gerna kunna skiljas från sin orsak.
Hvad det andra angår, nemligen huruvida vår folkmängd genom
samma plakat blifvit dragen från andra fördelaktiga näringar, så är det
äfven i föregående tydligen visadt, ej allenast att produktplakatet
dragit en stor del arbetare från landtbruket och andra nödiga näringsfång,
utan [framgår det] ock af kongl. kommersekollegii egen skrifvelse till
kongl. maj:t i detta ämne, att de i denna nya näring arbetade sig och
hela nationen till en märklig förlust; hvarigenom auktors påstående, att
den forcerade skeppsbyggnaden slagit föttema undan landtbruket, med
det samma fullkomligen blifvit bestyrkt. ’
Och hvad ändtligen det sista vidkommer, nemligen att detta
plakat öppnat en ny fristad för våra arbetare och lösdrifvare, hvilka
genom förbud emot hemmansklyfningar, 1723 års tjenstehjonsstadga,
och flere dylika författningar blifvit flyktiga gjorda, så bör jag
derutin-nan underrätta läsaren, att samma förordningar, så skadliga de ock i
sig sjelfva voro för svenska folkökningen, kunde likväl den tiden, då
samma plakat utfärdades, ännu ej gifva minsta anledning till
utflyttningar, emedan både Sverige och Finland då ännu voro, dels af den
förskräckliga grasserande pesten, dels ock genom det blodiga tjugu-åra
kriget till så stor del ödelagda, att den tidens arbetare ej allenast hade
öppet tillträde till hemmansbruk, utan man äfven ville genom tvång
förmå dem till ödeshemmans upptagande. Jag vill allenast anföra der*
uppå ett enda, men tillika ovedersägligt bevis.
Yid 1723 års riksdag anmälte krigsbefälet vid de indelta
regementena till häst, om icke förmögne bondedrängar kunde inskrifvas
och hänvisas att upptaga ödesrusthåll och löningshemman, hvilket kongl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
