Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga de norrländska städerna, om allmogen fått nyttja sin egen sjöfart
och vanliga hamnar; derföre skulle allmogens rätt sitta emellan. Då
frågan om bondeseglationen 1723 ventilerades af riksens ständer och
kongl. kommersekollegium, ser man kollegium hafva varit emellan tvenne
eldar. Det vidgår på ena sidan, i synnerhet om Yesterbotten, att det
var allmogens välfångna rättighet att få föryttra sina varor, hvarest de
häst kunde betalas; och att samma frihet äfven var både nyttig och
nödig till landtmannens uppkomst och välmåga, men det tager på andra
sidan i öfvervägande, huru en sådan frihet för allmogen skulle hota de
omliggande städer med undergång, då de för sin handelsspekulation, i
anseende till ordinantierna, ej hade vidare utrymme, än endast på
Stockholm, som af allmogen sjelf kunde till äfventyrs besökas.
Saken klyfves derföre i tu, på allmogens depens. De skulle f&
segla, heter det; men ej med andra fartyg än båtar; hvarmed landet
dock var föga betjent, då farten med båtar var nästan omöjlig, för de
städers aflägsenhet, hvarest allmogen hade någon förbättring i priset på
sin vara att förvänta.
Det finnes ännu den stad, som bär ved på denna elden, som
genom underhållande af samma tvist gör sig en rik skörd, och sitter så
länge säkrast inom sina tillskansade förmåner.
§ 85 [b].
Huru många hundrade hafva icke blifvit olyckliga genom det
ordet: landsköp, då de ej annat gjort, än sökt hjelpa sin nödträngda
nästa, att blifva af med sina tillverkningar, och derför skaffa honom
sina behof? och huru många tusende utom dem hade icke undergått
samma öde, om lagen blifvit lämpad till deras likadana förhållande
härutinnan? Hvad jalousie, superiorité, näringslöshét och dependens
un-derhålles icke genom handelns klassifikationer i de större städerna
emellan gross- och de så kallade kramhandlare?
Lägga vi nu bärtill de mångfaldiga författningar, som på landet
hindra arbetare att föda och nära sig, de der angå hemmansklyfningar,
torp, backstugubjon och tjenstefolk, med mera, om hvilka jag med
kriti-kus är alldeles af enahanda tanke, och vi slå upp alla rätters
protokoller och domböcker, så fä vi snart se, huru stor del de utgöra I
våra rättegångar, och kunna ej utan häpnad sluta, under hvad tunga
Tikets näringar genom dem måste ligga.
Svenske män, som läsen detta, förlåten mig min vidlyftighet! Mitt
hjerta blöder härvid, och förebrår mig, att jag ändock sagt för litet.
Dessa slags författningar äro de, som auktor anser för olyckliga för sitt
fädernesland. Att de varit beledsagade med olyckor, kan ingen lefvande
neka; men buru de skola botas och undvikas, blifver en annan fråga.
Jag har länge grubblat på den saken, och ändtligen fallit på den
tanken, att sådant endast kan ske genom frihet.
Mina medborgare! tänken dock med ömhet på denna sak,
glömmen dervid alldeles bort några enskilda förmåner, och ställen eder i de
förtrycktas skor. Finnen I något annat pålitligt botemedel, så visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
