Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att föra saken an med sina lifliga färger, så vore en sådan
inskränkning, nemligen att de svenske trafikerande endast skulle vara
afnämare af dessa rikets produkter, intet annat än som [att] indirekte
få träda i possession af alla de verks förmåner, som bergslagen eger,
såsom t. ex. om vissa skulle förbehålla sig att endast emottaga all säd,
som af säterier och hemman faller, och efter eget öfverenskommande,
råd och ämne den sig tillhandla; hvad vore det annat, än att slå
under sig allt det, som härflyta kunde af rikets kultur, och föra sig till
handa all vinst af svenska godsen; draga oförmärkt saften af alla
fördelar, som höra andra rikets undersåtar till, och depossidera dem af
den profit och de förmåner, som af deras välfångna egendom dem bör
tillflyta, och således göra dem till sina slafvar och tributärer emot den
vedergällning, att egarene fingo hafva stommen qvar och namnet att
vara herrar öfver gods.
Samma öde skulle jernbergslagen underkastas, derest egarena
blefvo pligtige att underlägga sig vissa trafikerandes diskretion och
erkänna och dyrka dem som principaler af sina effekter, dem de likväl
sjelfva ega, och hvarför de af utrikes nationer endast undfå betalning,
då under ett ärbart sken af det allmänna bästa egaren måste träda
indirekte ur sin egendom, i det han måste lemna förmånen till andra,
hvartill han tvungen blifver igenom det, att friheten honom betages,
possiderande det sjelf intet annorlunda än en smed dess städ och
hammare; för hvilken träldom och orättvisaste förfång och intrång uti
friheten riksens höglofliga ständer åtagit sig hela riket att garantera.
Om bergslagen och dess ekonomi förstöres, som med klara och
ögonskenliga skäl visas kan härutaf flyta, så följer, att hela rikets
hushållning tillika med bergslagen luta skulle till undergång; styrkan utaf
inrikes handeln och debiten af säteriernas och hemmanens afvel, som
ock rörelsen och balansen af utrikes kommersen, beror och stödjer sig
på bergslagens välmående; derigenom får landtmannen afsättning på
sin spanmål, köpmannen och krämaren sin vinst och rörelse uti handeln,
och alle bofaste rikets undersåtar förökning på de vid landtgodsen
aflade näringsmedel. Men i annan händelse så skulle all rörelse i
riket afstadna, adelsmannen hade mera ingen fördelaktig afsättning på
sin afvel, ej heller bonden, presten deraf ingen särdeles inkomst;
köpmannen, undantagandes några som intresserade häruti, ingen handel
och vandel, emedan den af bergslagen riket tillflytande vinsten skulle
falla uti några personers och i synnerhet i utländingens händer.
Ingen af de suveräna konungar i Sverige har ännu velat bifalla
ett sådan projekt, undantagandes det som skedde 1699, men blef
än-dradt; mindre är till förmodande, att under en fri regering, der
ekonomins upprätthållande är det enda ändamålet, det skulle kunna
bringas till väga, och på sådant sätt fördömliga monopolier bestyrkas;
börande jemnväl sådana mål, som så essentielt röra ekonomins bestånd,
allmänna rikets välfärd, bergverkens vidmagthållande etc., uti inga
tvistigheter dragas och på ett sätt eller annat balanseras, att det
derigenom kan i någon osäkerhet komma. Som hvad detta angår, så vore
det det samma som att i dispyt draga, om egaren må få disponera
om sitt eller icke, eller om förmyndare ställas böra, dem man lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
