Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot samma sedel få lyfta sitt kapital i samma myntsort, som blifvit
vid dess uttagande inlemnadt.
Vid inkasseringen af sådane sedlar stod det således i bankens
magt att honorera sin sedel antingen i karoliner, pjeser, plåtar eller
slantar, det är, om banken för en och samma summa ville erlägga 60
a 70 till 100 procent mera eller mindre, utan att sedelhafvaren kunde
sakna något i sitt dalertal.
Dalertalet på sedeln betecknade således ingen viss qvantitet
silf-ver eller koppar, utan allenast den, som banken för den samma ville
erlägga, men ju sämre mynt sedlame honorerades med, ju mindre
silf-ver eller koppar betydde dalertalet på sedeln, och ju sämre måste
sedeln blifva, det är: varorna måste med så mycket flera dalrar betalas
i sedlar än i karoliner och riksdaler; så att om banken ej gifvit ut
för sedlarna annat än slantar, så var sedeldalems värde redan
naturligtvis försämradt emot det förra till 60 å 70 procent och derutöfver,
och detta allt i grund af myntförfattningarna.
När nu dessa olika dalrar jemnföras emot riksdaler specie, som
betecknar en viss qvantitet silfver, så är klart, att det fordras ett olika
antal af de större än mindre dalrame, att köpa sig riksdaler, hvilket
är just det samma, som nu fått namn af hög kurs och icke är annat,
än ett agio emellan de bättre och sämre myntsorterna, efter sin
invärtes halt, och [som] hvarken kan eller bör nekas; ty den vore visst
en narr, som för 1% lod silfver ville byta bort 2 lod lika flnt, och
den ännu större, som för 100 lod koppar ville sälja 2 lod fint silfver,
då han annars kan få 200 lod derför.
§ 11.
En sådan oreda af hög och låg kurs har alltså redan, utan några
bankolån, sin osvikliga grund blott deruti, med hvad slags mynt
banken ville betala ut det för transportsedlaraa i banken deponerade
dalertal.
Men vid allt detta var likväl ett mått uti den reela metallens
värde, hvarmed sedeln honorerades, hvaröfver agio ej särdeles kunde
stiga. Men då bankolånen blefvo beviljade på jem, hus, egendomar
och aktier, lånen faciliterades och öktes, det är: då bankosedlar
myntades på sådant, som icke ens var mynt, och banken ej var i stånd [att]
vid påfordran med mynt honorera sina sedlar, fast den af insättaren
hade någon egendom till sin säkerhet, då begyntes först ett hoflöst
vexelraseri, och just dessa lån åro den andra orsaken titt våra finansers
förderf.
Hade banken vid ett sådant vägrande af sedlars inlösen fått,
såsom alla andra banker i Europa, strax af sedelhafvaren angripas och
till sina sedlars honorerande lagligen förbindas, — hvaruti just
andra bankers säkerhet beror, — så hade missbruket med
sedelmynt-ningen ej gått så långt, oaktadt bankens hemlighet varit aldrig så
stor; men då den jemte hemligheten styrdes af en magt, som egde att
utan ansvar och redo göra och låta, var all säkerhet borta, som ej an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
