Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penningarna komna akt anses uti rörelserna dels såsom måttstock,
hvarmed andra varors värde mätes, dels ock såsom varor, hvarmed de
betalas. På hvilketdera sättet som helst vi betrakta dem, kunna de
aldrig trifvas jemte sedlarna, om dessas värde är obeständigt.
Riks-dalern är och blifver en ständig måttstock, så länge han innehåller eit
viss qvantitet af silfver. Men sedeln är, såsom redan i böijan är
vi-sadt, under en fallande kurs lik ett alnmått, som årligen blifver
inskarf-vadt med några tum och bär likaväl namn af en aln. Så orimligt som
det nu är, att i en köpmansbod bruka tvenne alnmått, det ena
beständigt, det andra tillväxande, hvilket måste åstadkomma en obeskriflig
oreda, så är det ock att i handel bruka ett stadgadt och tillika ett
fållande räknevärde.
Anse vi penningarna såsom varor, hvarmed andra varor tillbytas
oss, såsom de visst böra anses, (i hvilket anseende äfven bankosedeln
innehåller så mycket silfver, koppar eller guld, som banken eller någon
annan för henne vill erlägga), men när banken, eller vexelsåljare vilja
för ett och samma sedelkapital å 9000 daler i år erlägga 514 a/r
riksdaler och efter några års förlopp 1000 riksdaler, så frågar jag med
skäl: hvad är då sedlames rätta värde, eller huru kunna riksdalrar och
andra redbarheter trifvas i sedelsällskapet, då misstroende hos
allmänheten icke kan betagas om den nya operationens lyckliga utgång?
När vi nu erinra oss, att flera tunnor guld årligen inflyta i
banken, att sedelstocken för spekulation på fållande kurs måste dragas
utur näringar och rörelser, som förut är bevist, och ändtligen, att
redbara kapitaler för sist anförda orsaker ej kunna uppfylla bristen, eller
så länge med fördel nyttjas i rörelserna, som några sedlar gifvas till,
— så blifver det för hvar förnuftig handgripligt, hvad penningebrist
utan verklig brist, hvad stagnation i handel och näringar, och sist hvad
fattigdom och nöd sådant allt måste åstadkomma i staten.
Emot denna stagnation i näringarna invänder man, att så länge
den utelöpande sedelstocken är långt större än för 5 ä 6 år till baka,
och vamprisen ännu äro höga, kunna näringarna omöjligen qväfvas af
någon penningebrist, hvilket äfven skulle ega sin riktighet, om Nb.
penningarna kunde med fördel blifva rörliga. Men då de genom en
finansoperation, sådan som kursens fållande är, dragas utur rörelserna,
torde ett sådant hopp, som af sjelfva förfarenheten redan vederlägges,
innan kort än mera röja sin svaghet.
§ 30.
7:o Är ett sådant kursens fållande efter hand farligt i anseende
till utländingen, som nu innehafver betydliga summor af våra
banko-transportsedlar, statskontorets obligationer med bankens accepter eller
privates förskrifningar på daler k. m. hvilka alla komma att efter vissa
års förlopp, då kursen blifvit 36 mark, betalas med dubbelt riksdalertal
emot det de vid utgifvandet verkligen betydde, hvarigenom utländingen,
utom räntorna, fordrar 100 procéut af våra redbarheter för ingenting,
till en obotlig förlust för riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
