Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städerna, der yppigheten är rådande, dock föga mindre, der herrskaper
ho ute på landsbygden, fast sjelfva allmogen äfven betarfvar åtskilligt,
såsom salt, töbak, jem och vissa kramvaror, med mera.
Låt oss då för en stund antaga en ifrån närmaste köpstad 6 mil
belägen landtfcygd, bebodd af 100 bönder. Den ene af dem kan
af-låta, till exempel uti sommarmånaderna ett halft, den andra
trefjerde-dels-, den tredje ett, den ijerde tu, den femte tre lispund smör uti
hvarje månad, dem staden äfven, antingen för eget behof eller [till]
afsalu, månatligen behöfver. Enligt författningarna bör en och hvar af
dessa bönder sjelf föra sin afvel till staden, och afsälja den på torget.
Härvid åtgå för dessa bönder 3 dagar i hvarje månad på en resa till
staden, som i den brådaste arbetstiden, gör 300 resedagar i månaden,
hvilka värderade till 10 mark hvar dag, bestiga sig till en summa af
750 daler kopparmynt. Låt hela smörposten bestiga sig till 120 lispund
uti månaden, så blifver forlönen för dem, ökedagsverken oberäknade,
som de förmögnare måste bruka, 750 daler. Låt torgpriset vara 12
daler kopparmynt, (fast det i smärre köpstäder ofta går derunder), så
belöper sig summan för hela smörposten till 1440 daler; och när
forlönen, som genom författningarna nödgas stiga till 750 daler, afdrages
derifrån, blifver 690 daler rätta värdet, som landtmannen får för 120
lispund smör, eller något mindre än 6 daler för lispundet.
Man invänder häremot: fast landthandel är förbjuden, får en
landt-man likväl i kommission sända sitt smör med andra, då flera kunna
förena sig om en, som på så lång väg nedforslar det. Men hvilken
landtman ville väl åtaga sig sådant besvär för en annan, eller om han
ock kunde förmås dertill, huru skall han gå ut med den räkningen?
Olika qvantiteter af olika godhet, till olika pris och olika afvigter, sätta
honom utur stånd att liqvidera med flere egare, och dem att förtro
honom sin vara. Men låt ock vara, att en man kunde nedföra tvenne
bönders smör och derigenom skedde en afprutning på hälften, så är
dock forlönen i det minsta 375 daler. Yackert så!
Men låt oss nu på andra sidan lösa i våra tankar denna
landsbygd ifrån Handelsbalkens 6 kap. Trenne landthandlare eller
köp-mansexpediter besöka denna ort och upphandla hvardera der 40
lispund smör och afhemta dem med 3 öke- och karl-dagsverken
hvardera, tillsammans 9 dagsverken, hvilka, å 4 daler om dagen, göra en
forlön för 120 lispund på 6 mils väg af 36 daler. Om de nu betala
deruppe 11 daler 16 öre för lispundet, får denna allmoge i stället för
690 daler netto alterum tantum, neml. 1,380 daler, expediterna sina
och öke-dagsverkena betalta, och en liten vinst å 6 % öre på
lispundet, eller 8 daler på lasset, och staden dessa 120 lispund smör lika
väl å 12 daler lispundet.
Men ännu större blifver dessa expediters vinst, om de tillika
hafva tobak och kram med sig, och dermed betjena landets inbyggare.
§ 5.
Låt oss nu åter till mera upplysning taga för exempel en annan
landtmannavara, neml. slagtnöt, som om höstarna drifvas ned till stä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
