Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boar deremot sin tid mestadels i lätja, ntom det som yttersta nöden
, drifver dem till. Den, som reser genom s&dana trakter, skall
derpå-få de tydligaste bevis.
Men der en landthandlare färdas gård ifrån gård, efterfrågar
allehanda slags varor, betalar dem strax skäligen, och betingar sig till viss
tid samma eller andra slags varor och betjenar landtboama med deras
behof, der böljar varumängden att växa, och folket sättes årligen mer
och mer uti rörelse.
Till bevis härpå vill jag åberopa mig, hvad en landthandlare för
några år med visshet berättade mig; han sade, att han i flera år idkat
denna förbjudna handel, farit omkring de aflägsnaste trakter och
årligen uppköpt derifrån och till staden fört 70 å 80 lispund smör,
hvari-från förr näppeligen en enda mark kommit till staden; men då han
för denna handel en gång råkade i svår klämma och derföre beslötr
att icke mera våga så mycket emot lagarna, betygade han, att ifrån
samma landsbygd aldrig sedan något smör kommit till någon stad.
Ett annat bevis till samma sak: ingen nation i Sverige tillverkar
uppå sin folkmängd mera slöjder, än vestgöten. Men hvarföre? Ingen
nation eger heller den frihet, som just denna. Deras gårdfari handel
är den, som egentligen satt detta folket i rörelse, hvilken icke är
annat, än ett slags landthandel. Och att staden icke förlorat något
der-vid, vittnar nogsamt sjelfva Borås stads styrka, som, i ett bergigt och
ofruktsamt land belägen, likväl för denna friheten är i stånd att uti
utlagor till kongl. maj:t och kronan, näst Stockholm och Göteborg vara,
som jag tror, den första i ordningen.
Orivesi och Längelmäki socknar i Tavastland med flere
omliggande hafva aldrig bragt sin linplantering, ehuru de idkat den af ålder,
så högt som på dessa 15 sista åren, sedan österbottningame årligen
begynt att troligen eftersöka linet och sjelfva afhemta det; ty
derige-nom har linsåningen förökat sig mångdubbelt. Men jag kan heligt
försäkra, att om österbottningame afstadna med denna landthandel, och
ingen annan provins underhåller den mer, än hvad de sjelfva föra till
staden, afstadnar hela linhandteringen på några få år och linlanden
falla i sin forna linda.
§ 10.
Landthandeln har ock på ett utmärkt sätt visat sin verkan till
rikets nytta uti sjelfva bmksrörelsema, hvarpå jag allenast vill anföra
ett, men tillika märkligt och öfvertygande exempel. Oaktadt flere
han-delsordinantier, nyttjade svenska bergslagen den frihet, att in- och
utländska handelsexpediter foro omkring i landet och idkade handel med
allehanda rikets afkastningar allt till år 1699, då högstsalig konung
Karl XII med skenfagra skäl blef förmådd att med eftertryck förbjuda
denna handel, hvarigenom expediteme utstängdes, och jempriset föll
inom några veckor ifrån 31 å 32 daler till 22 daler skeppundet, och
var bergslagen ändock ej i stånd att få afsättning på sitt jem. Häraf
förorsakades en så stor alteration i bmksrörelsema, att kongl.
kollegierna gemensamt måste gå till tronen med en allvarlig remonstration •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
