Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjunga utur samma pipa med stor del andra husbönder; men jag
räknade mig ovärdig, att vara Gustaf ni:s undersåte, om jag emot
öfver-tygelse skulle förtiga de ringastes rätt, såsom jag gema förlåter dem,
som af felande öfvertygelse söka att qväfva den lilla frihetsgnista, som
tjenstefolket än kunde åtqjuta. Bevågne läsare! Sök sanningen och
afstå ej, förr än du finner och följer den.
§ 2.
Anledningar att tänka och skrifva i detta ämne hafva i vår tid
varit mångfaldiga. Så ofta jag slår upp Kongl. förordningen om
tjenste-folk och legohjon af den 21 Augusti 1739 och dess I Art. § 1, kan
jag ej utan rysning läsa dessa orden: Inge landwtrykare, lösdrifvare,
lättingar eller inhyseshjon böra uti vårt land och rike tålas; —■ med hvilka
flere smäde-titlar ej förstås andra, än dem som äro lediga ifrån årstjenst,
och förkunnas om dem, att de äro inom Svea rikets gränser fridlösa,
helst det § 2 heter: Och gäUe ingen ursäkt, hvarken för dräng, piga
tUer annat tjenstefört hjon, att af håtta sig ifrån årstfensten för andra
näringsmedels skuld, som the sig åberopa dier förebära kunna. § 4
belägger dem med 10 å 20 dalers plikt, som hysa dem och åt dessa
fridlösa bevisa någon mensklighet; och 5:te § sätter hela rikets
embets-manna hop, mantals-kommissarier, landshöfdingar, magistrats-personer,
kyrkoherdar, kyrkovärdar och sexmän, prostar och biskopar,
krono-befallningsmän, läns- och ijerdingsmän, öfverståthållare, fiskaler etc. alla
dem i rörelse, att söka upp detta olyckliga folk, och befordra dem till
fästnings-, tukt- och spinhusarbete och årstjenst.
Riksens höglofl. ständer sågo sjelfva, att denna klapp-jagt efter
lösdrifvare skulle sätta dem i bäfvan och att fly långt ifrån så fridlösa
trakter; derför få embetsmänneme nya ordres i den 8:de artikeln, att
inspärra dem hårdt inom rikets gränser, och jag vågar säga, ehuru
denna stadga förjagat flera tusende svenska infödingar ut, och hindrat
många utländingars inflyttning i tjenst hos oss, att om denna
tjenste-hjons-ordning hade noga allestädes blifvit efterlefd, hvad lösdrifvare
och ett visst antal arbetare på hemmanen och de fastställde städslar
och årslöner, med mera anbelangar, så vore Sverige visst half million
fattigare på folk, än det nu är, som nu likväl är i behåll endast
genom en af största delen högt berömd lags öfverträdelse.
Ser jag på det projekt, som vid 1766 års riksdag utarbetades i
kammar- och ekonomie deputationen, som i § 3 anbefaller enrolleringen
af alla husbönder och tjenstehjon; betraktar jag § 18 allt till den 27,
som förklarar alla dem för fridlösa, och till plikt, spinnhus- och
publikt arbete förfallna, som ej antagit årstjenst, och lägger det dertill,
att deras frihetstid ifrån 7 veckor i den förra förordningen, här skulle
förkortas till 14 dagar, och om de på den tiden ej hunnit få sig
husbonde, hette det: tage då den, som först begär sådant tjenstehjon i
sin tjenst, — så kan ingalunda anledningar fattas att granska ett ämne
af så mycket inflytande på vår menskliga rätt och hela rikets tillväxt.
Men nyare händelser äro egentligen de, som satt denna sak i
synnerhet nu under ventilation. Uti Yestemorrland och i synnerhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
