Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlust; — är då icke tid att tänka på hjelp, innan allt går
förlo-radt?“
Sådan ser ställningen ut på nära håll betraktad, och sådan är
den klagan, som nu drifver på den nya tjenstehjons-ordningen; och
ehuru här vid hvarje omständighet kunde vara mycket att erinra, så
måge vi dock antaga detta för sanning och klagan för grundad, att så
mycket bättre komma på kärnan af saken; men låt oss nu stiga till
baka, se på målet litet längre ifrån, och uppsöka rätta och naturliga
källorna till detta onda, som öfverklagas; då torde vi snart finna
orsaken till allt detta just ligga uti sjelfva författningarna, och att det onda,
som nu skall botas, är en naturlig följd af det som redan är gjordt,
och måste blifva långt värre, om de utkomna förslagen hinna till
någon verkställighet. Finnes detta i sanning, så lärer man rysa för att
tänka på nya band till rikets undergång: man ser det närmaste onda,
som är brist och dyrhet, men känner icke källorna dertill; man
föreslår medel, som bota ondt med hälften värre. Min läsare! bevärdiga
denna sak med din eftertanke, och låt menniskokärlek och sanning
göra dina slutsatser oryggliga. Jag fasar för blinda hugg i våra
upplysta tider, de böra förvisas till baka till ålderdomens ohyggliga
tide-hvarf.
§ 11.
Men hvar skola vi igenfinna grundsanningar att bygga våra
bevis uppå, då sanningen att säga föga gifves in politicis, som ej
disputeras om pro et contra? Jo! jag tror den sanning lärer antagas af
alla statskunniga utan bevis, att ett rikes sannskyldiga styrka består i
myckenheten af arbetande inbyggare. Denna satsen står äfvenväl till
sammans med husböndemes sannskyldiga förmån; ty då arbetare finnas
till ymnighet, gifves alltid någon utväg att drifVa arbetet, men finnas
de icke, eller ock få, så måste nödvändigt antingen arbetet eller
åtminstone någon del deraf lemnas alldeles ogjord; derföre måste ock
de författningar, som befordra myckenheten af arbetare, vara de
nyttigaste för riket och dess inbyggare i gemen, men deremot de
författningar skadliga, som i mera eller mindre mån bidraga till minskning
•„af arbetare. Det återstår alltså allenast att fråga: hurudana måtte då
de författningar vara, som leda till och ifrån ett sådant högt ändamål?
Så ovedersägligt, som det är, att menniskan naturligtvis älskar
frihet, så osviklig är ock den följden,, att ju mera författningarna
befordra och gynna denna frihet, ju mera skocka sig inbyggame att njuta
den; och tvärt om, ju mera denna frihet inskränkes, ju mera fly
men-niskor ifrån sådana fridlösa trakter. Förnuftet måste gifva mig rätt
härutinnan; den minsta kännedom af vårt eget hjerta uppdagar dessa
sanningar, och on solklar erfarenhet talar högt i detta ämne. Oskäliga
kreatur, skapade tiU långt mindre frihet än vi, trängta dock efter den;
de fly från sådana orter, der de ofta efteijagas, men skocka sig till
stor ymnighet på fridlysta platser. Menniskan, den ädlaste jordens
inbyggare, fylde i sin frihet temligen fort jorden med folk, men tvånget
har så förstört dem, att stora trakter efter 4000 års befolkning måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
