Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva oundgängliga och i följe deraf icke finnas alltid förenade med
lagens näpst, ikläda sig straff ett anseende af förföljelser.
Jag kan icke uttrycka huru mycket detta bekymrat mig såsom
prest, hvilken ålåge, att hos mina åhörare intrycka ej allenast en djup
vördnad för sjelfva öfverheten, utan äfven en oinskränkt efterlefnad af
rikets lagar, och huru mycket det tryckt mig, såsom medborgare, att
ej allenast vara, under redligaste nit för konung och fädernesland, våra
lagars öfverträdare, utan ock gifva åhörare och medborgare efterdömen
af lagbrott.
Jag har alltid undrat på den färdighet, som i synnerhet under
det förflutna regeringssättet var nästan hos hvar man, att omstöpa
lagar och göra nya, ofta till hvar särskildt händelse, och icke sällan
alldeles stridande emot hvarandra, dem tiondedelen af rikets
undersåtar icke kunde känna, men ingalunda hvar hundrade efterlefde: svara
mig då min läsare! hvad vördnad skola undersåtar bära för sådana
lagar, och hvad laglydnad skall man vänta, der en mångfaldig
omöjlighet möter vid deras efterlefnad? Der konungabud dagligen
öfverträ-das, der förlorar menigheten all aktning för de nödigaste och
helso-sammaste, och tror sig lika berättigad att öfverträda allt; hvarigenom
all moralitet hos medborgare måste försvinna. En ömklig belägenhet
för ett rike.
Skadan för riket af sådana lagbrott blifver, ju längre ju större
och betydligare. Flere sådana öfverträdelser göra lagbrott till en vana,
och verka derhän, att göra rikets inbyggare lag- och tygellösa, dem
mera inga författningar eller bommar kunna tämja. De spakaste lam,
som i sin yngsla få vänja sig småningom att springa öfver hägnader,
blifva snart af vanan de styggaste flöjare och okynnesfä, dem aldrig
några hägnader mera kunna hålla till baka. Så hafva ock beklagligen
våra myckna lagar, dem aristokratiska magten redan troligen smidt
uppå i flera hundrade år, danat det svenska och spaka folket, att
blifva tygellösa lagames öfverträdare.
§ 16.
På detta sättet har jag nu, min läsare, sökt öfvertyga dig,
huruvida de flesta härtills uppgifna förslag till en ny tjenstehjonsstadga
kunna vara öfverensstämmande med en rätt borgerlig frihet eller rikets
nytta. Huru lycklig jag varit i allt detta skall din oveldighet döma.
Men en öfver tjenstefolkets sjelfsvåld och odygd klagande
allmänhet torde ej väl låta nöja sig dermed, att jag kastat denna
hus-böndemes gyllene bulla öfver ända, utan tro sig berättigad att då
ut-kräfva af mig ett efter min tanke bättre förslag till en
tjenstehjons-ordning, på det allmänheten måtte utröna, om jag varit lyckligare
der-uti än de förra förslagsmakare. Jag får ej heller neka mina
medborgare denna rättvisa, men bör ock tillika säga det förut, att mitt
förslag är allt för enfaldigt och kort, och hela förslaget består deruti:
„att emedan alla tid efter annan utkomna stadgar om tjenstehjonen icke
finnas till fullo förvara den borgerliga frihet, som svenska undersåtar
tillkommer, ej heller leda till det rätta ändamålet, som är rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
