Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut dermed, få de helst uppsäga sin handtering och söka föda på
annat sätt. Men att på tjenstehjonens arbete fastställa en everdelig taxa,
dem ohördan, och med hot af fängelse eller stryk sätta dem i tjenst
för denna lön, smakar starkt af träldom.
Man glömmer förhöjningen af räknevärdet, vissa för dem
oumbärliga varors stegring och i synnerhet den politiska grundsanning,
att brist alltid förorsakar dyrhet; man klagar öfver brist på tjenstefolk
och likväl vill man hafva dem för hundköp. Yi hafva för litet
arbetare, och likväl tåla vi ej, att drängar och pigor finge sitta i
backstugor, gifta sig och framföda arbetare åt oss. Hvarifrån skola de då
komma? intet regna de från skyn, och intet komma de heller utifrån,
om ej frihet och höga löner locka dem hit.
Det är underligt, att man begär sådana författningar, som skola
alldeles hämma tjenstehjonens rymmande utur sin tjenst, då likväl i
de förra författningar är gjordt redan allt, som i den vägen kan
göras, och de rymma lika väl. Jag vågar påstå, att om hela svenska
armén till häst och fot utgjorde en kordong omkring rikets gränser,
kunde likväl rymmandet utur riket dermed aldrig hämmas, utan måste
Danmark, Norge, England, Holland, Ryssland och Tyskland årligen
hemta rika skördar af arbetare från Sverige, just i den mån de här
trugas med lott, ringa löner, hugg och slag och annat dylikt kram.
Men sådant förstå ej våra pseudopolitici; de vilja allenast släcka sin
harm på tjenstehjonen, och då tro de, att Sverige skall blifva ett
lyckligt rike; de se icke längre, utan arbeta i sin ifver uppå
författningar, som ännu mera måste utblotta oss på folk och hindra vår
nådige konung att njuta den väsendtligaste hugnad: att se de nyttigaste,
de värnlösaste medborgare trifvas under dess mildhets spira.
Hvarest skulle väl lagar af så förvänd verkan inpassas i Gustaf
den tredjes ärorika lefnadslopp? Hvad djup förundran skulle
menni-skoslägtets försvarare icke i hela Europa falla uti, när de blefve varse,
att Sverige, som i de mörka tider gifvit Europa nästan hela sin frihet,
i vår upplysta tid skulle begynna att utvidga mörker och träldom
öfver sitt slägte!
Till det försvar som menskligheten och en rätt borgerlig Mhet
utkräfver, må detta vara en liten Prodromus
Kort derefter, den 24 Aug. förklarar en Fublieola i Dagligt Allehanda
n:o 191, att hufvudorsaken till det onda låge i yppighet m. m. Om „den af
ålder brukade och för sin allvarsamhet, enfald, beqvämlighet och ringa kost*
nad rekommendabla klädedrägten“ skulle åter införas, vore grunden lagd
till framtida välstånd. Men i direkt polemik till Chydenii Prodromus
uppträdde tvenne månader senare en insändare från Ulfsby, hvilken, enligt hvad
man med full säkerhet kan sluta, varit prof. Johan Kraftman. I Dagligt
Allehanda för d. 16 och 17 Okt. 1778 n:o 236 och 237 bemöter nämnde
patriot Chydenius hufvudsakligen med anförande af följande tankar, hvilka
kunna sägas utgöra kärnan af de sedermera mot denne gjorda inkasten.
Borgerlig frihet åtnjutes, då man eger tillfälle att efter stånd, vilkor
och belägenhet på det fördelaktigaste sättet befrämja sin och samhällets
gemensamma välmåga.
Landtbruket är uti vårt kära fädernesland det allra nyttigaste och
oumbärligaste näringsfång, som tarfvar många arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
