Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans mening. Huru går det då nu med henr Epilogi förklaring?
Hvilken är nu naturligare, hans eller min? Säg du, min läsare, som
förstår svenska, ty jag får ej mera tro mig sjelf.
Men hvad min kritikus tillvitar den förra tjenstehjonsstadgan, att
den ej blifvit efterlefvad i många delar, så bör jag svara, att om han
finge tillskapa den nya efter sin plan, så vore det för mensklighetens
försvarare den enda tröst, att den blefve det ännu långt mindre, om
ock tukthusen och basarena vore aldrig så många.
Menskligheten ryser, då herr Epilogus ej anser 1739 års stadga
för nog hård emot tjenstehjonen, som uti art. 7 § 1 tillägger
husbonden full rättighet, att nyttja måttlig husaga, som NB. i exekutionen ej
käuner annat mått än det husbondens uppretade sinne, armstyrka och
karbas kunna innehålla; ty den får ske utan omgångar, undersökningar,
dom eller vittnen.
Han klagar öfver [bristen på] handräckning; kan han då icke, i
fall han icke vill bevärdiga sina drängars och pigors rygg med slag
af egen hand, bestå sig någon inspektor, drängfogde eller rättare, som
kunde härvid räcka honom handen? Vore det icke vigare, att han
läte dem gå på krogen och fösa hem hans drängar derifrån i
andetiden, utan att gå till justitierevisionen, än att inrätta en ny stat af
basare och tukthus etc.? Eller månne icke art. 9 skulle förslå, der
kronobetjente anbefallas att bevisa en skyndsam handräckning alla
dem, som anlita dem om hjelp och biträde? Kan af menniskor mot
medmenniskor mera begäras?
Men mot slutet blifver min kontrapart höfligare. Han medgifver
tjenstehjonens frihet under några nödvändiga vilkor, såsom l:o att
författningarna måtte så träffas, att de arma lif, som tillkomma genom
giftermål, ej åter förgås af elände igen. Ganska rätt, min herre. Att
ekonomiska författningar, som hindra menniskor att med ärligt arbete
och slöjd försörja de sina, alldeles rödjas utur vägen, ty genom dem
kunna många arma lif oförmärkt dödas, men ganska få underhållas.
Ekonomiska författningarna hafva minst bidragit till vårt slägtes
tillväxt: gamla tiders historier öfvertyga oss derom fulleligen, att vårt
slägtes tillväxt varit starkast, då inga sådana varit till, oeh ett
kraftigt skydd för utvärtes förtryck är den enda författning de arma lifven
hufvudsakligen behöfva, för att ej förgås i elände.
Det andra vilkor han begärer är, att backstugor ej måtte blifva
vargkulor eller röfvarenästen. Men hvad är det för spöken man
målar af backstugor? De äro ju redan lofliga och brukliga ibland oss
på många ställen, med jordegares minne, och böra heller aldrig annars
tillåtas, men utan att derför hafva blifvit röfvarenästen. I England
finnes utmed gårdarne hela byar af sådana fria arbetare, utan att
hafva förvandlats till vargkulor. Men, säger du, månne icke bland
dem gifvas många tjufvar? Jag svarar: ja! Men månne icke tjufvar
gifvas ibland husbönder? Ja visst, och ofta större än ibland det små
folket; en vanartig bland de förra kan lura på en ost, en brödkaka,
en smörbit etc., men ibland de senare kunna finnas de, som lura på
hela läster spanmål under namn af musfrat, flere hundrade till tusende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
