Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min herre saknar med rätta eldighet i mitt svar af den 14 April;
den saknas i alla mina skrifter, det är snillets och ej viljans eller
sanningens fel. Den blifver icke mångas lott; lingvetter födas få, och
jag står med all min egen öfvertygelse långt under de medelmåttiga.
Men skäl skola dock i mitt ringa svar icke saknas, allenast min herre
behagat attendera till dem, men det är åter just det, som jag i min
herres senare bref saknar.
Såsom då min herre i början deraf söker nog vidlyftigt förmå
mig till antagande af en gemensam princip med honom, den jag likväl
i mitt förra svar redan uttryckligen, och det som mera är, två särskilda
gånger antagit, nemligen att det allmännas bästa blifver högsta lag.
Och vidare, då min herre icke ens vidrört, än mindre vederlagt mina
skäl, hemtade af samma grundsanning och en 20 å 30 års allmän
för-farenhet, hvarmed jag bevisar, att tvungna årstjenster lägga hinder i
vägen för rikets tillväxt och styrka, och likaledes då han icke svarar
på min argumentation om grundlagens hägn äfven för tjenstefolket,
eller visar felet i denna enfaldiga slutkonst antingen in materia eller
forma, fast han i sitt första bref kallar det den sällsammaste sats han
nästan sett eller hört skrifvas, — & sic in caeteris.
Nu till besvarande af det hufvudsakligaste i min herres senare
skrifvelse. Min herre förstår med det allmänna bästa allt det, som
bidrager till subordination och ordning i ett samhälle till statens
förkof-ran och bestånd. Det är att rycka in medlen till ändamålets vinnande
i sjelfva definitionen; det är att nyttja i definitionen högst
odetermine-rade ord: allt det som bidrager till subordination och ordning;
der-under kan lifländska träldomen och algiriska slafveriet lika lätt
inbegripas, som den tillbörliga lydnad, hvilken bör finnas hos undersåtar
för sin öfverhet. Deremot förstår jag med allmänna bästa alla
undersåtars i ett samhälle högsta möjliga lycksalighet, som gör dess regent
lycklig och stor, och hvarigenom riket tillväxer i magt och anseende.
Jag är alldeles ense med min herre derom, att religionen är ett
stort band att förena ett samhälle och ett medel, som leder till dess
lemmars och det helas lycksalighet; ack, att denna satsen vore mera
trodd än omtalad i vår tid, då en Voltaire (vårt teatraliska tidehvarfs
orakel) spelat den roll, att hvarken religion eller samvete, än mindre
kristendom behöfdes dertill. (Förlåt, det faller mig in. Jag kan
aldrig nog förundra mig öfver de Parisiska starka andars eller
fritän-kares obegripliga vidskepelse, att vilja begrafva denne sin antikristiske
hjelte efter ett af de utskrattade Kristi anhängare antaget sätt. De
borde vänta sig af Voltaires ande, om de tro att den är till, den
hårdaste förebråelse för det de genom hans begrafning velat kristna hans
kropp efter döden, den han sjelf aldrig i sin lifstid ville skulle vara det).
Men om en sådan stat skulle gifvas, der banskap *), hugg och
slag ansåges för de rätta medel att bringa lydande till sina
skyldigheter, der otukt intet ansåges för en last, fast förtroendet derigenom
sönderslets emellan äkta makar, emellan föräldrar och barn, och den
*) = kroppsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
