Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopens godtycke? de måste blifva lata svältingar och göra knappt en
resa om sommaren, i det stället de kunde göra 5 å 6, och stegra så
högt upp veden, att Stockholmsbon finge lof att betala för den ena
båtlasten så mycket som han med skäl borde få [ge] för alla fem; derför
blifver här ett reglemente högst nödigt. Nej, torde min herre säga,
och om ej han, dock de fleste af mina läsare, det är alldeles onödigt,,
ty de fikas annars för hvar andra att föra så mycket ved, som de
någonsin medhinna, och om aldrig förr brist yppats på ved, skulle det
visst ske, då detta reglemente skulle sättas i verkställighet. Jag
tänker alldeles på samma sätt om tjenstehjon. De afmålade och befarade
svårigheterna, sjelfsvåld och lätja med flere, äro blott skuggor, som
skrämma, men icke skada.
Uti den i mitt första bref citerade 6 § har jag redan förut
upptagit min herres inkast om tjenstehjonens frihet till giftermål och
besvarat det; men täckes han ej läsa den å nyo, bör jag allenast nämna,
att då gift folk af denna klassen enligt 1739 års tjenstehjonsstadga ej
är någon dag säkert för att icke bortföras fängsligt till krigs- och
års-tjenst, spinn- och tukthus, lärer hindret till giftermål vara stort nog î
sig sjelft.
Min herre talar nog föraktligt om våra arbetare, då han säger:
„Ungdomen af den gemenare hopen vräka sig i giftermål tillsammans“.
Jag deremot anser deras talrikhet, när de utan att stjäla och röfva
med sitt arbete försöija sig och de sina, utgöra rikets sannskyldiga
styrka. De bära efter min öfvertygelse med rätta det namnet
förvårf-vare, om ock de under sin flit vore utfattige, då jag och mina gelikar
(min herres lefnadssätt känner jag icke) i detta afseende ej kunna få
annat namn &%förtärare.
Hvad är det för en laga tid och ordning i hvilken min herre
tror, att de skola först tillhållas att tjena, innan de borde få gifta
sig? Jag känner icke någon sådan författning, icke en gång projekt
dertill. Deras excellensers yttrande innehåller icke något sådant,
ingendera riksståndets till kongl. maj:t i underdånighet inlemnade tankar i
detta ämne [gör det heller] och allra minst den förra
tjenstehjonsstad-gan. I hvad lag finnes då denna tid och ordning utstakad? Har min
herre hos höga vederbörande ingifvit något sådant? Tänk, det vore
artigt att få se, huru det ser ut. 1739 års stadga tillåter lika lätt en
gammal nyligen kommen 15 års flicka att gifta sig, som en 40 års
i tjenst trotjenarinna. Sed transeant hæc cum cæteris. Jag har ifrat
i min pièce tydligen emot oloflig folkökning; derför bör min herres
botemedel emot folkbrist i denna del stå sin egen uppfinnare till heder.
Det är en sak, som förtjenar en mogen granskning, om just
års-tjenster för vissa i lagen stadgade löner äro, i allmänhet att tala, de
bästa flitighetsskolor för vår arbetande ungdom. Deremot tror jag
åter, att den politiska grundsanning måste blifva orygglig: ju närmare
en regent förmår förena egen vinst med idogheten och utrymme eller
frihet att genom det senare förvärfva det förra, ju idogare måste dess
undersåtar i gemen blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
